Sportfiskemässan 2015

 

Den bästa mässan i alla våras liv!

Årets Sportfiskemässa ägde rum i Elmiamässans hallar i Jönköping. Jag åkte ned med Niklas och Tommy för att närvara. Vilken mässa det blev också, som Lubbe själv sa: Detta kommer bli den bästa mässan i alla våras liv. Först var det tänkt att vi skulle bo på ett av hotellen inne i stan, en bit bort från mässan men ett samtal måndagen innan mässan till Scandic Elmia visade sig vara en bonus då dom precis fått en avbokning av ett rum med tre bäddar – Taget!

Niklas och jag mötte upp Tommy vid Liljeholmen i Stockholm på fredag förmiddag och påbörjade vår resa nedåt i landet. När vi kommit halvvägs började Niklas och jag prata om biljetterna till mässan och Tommy tar ett djupt, ljudligt andetag och får ur sig ett ”Men nej, faaen..!” och anledning till Tommys reaktion är enkel: hans fribiljet som han vann av Mälaren Lures sitter kvar på kylskåpet. Sniket kan man säga, Tommy satt dessutom och tittade på biljetten medan han drack sitt morgonkaffe. Nu kostar ju inte biljetterna mer än 130 kr så det kunde ju varit värre, men ändå…

Resan i sig flöt på riktigt bra och vi var framme och incheckade på hotellet vid halv två. Efter att ha kollat så frisyren såg okej ut knatade vi likt de tre musketörerna (läs: Knatte, Fnatte & Tjatte) mot Elmias entré där vi möts av Fly vs. Jerk-limousinen som KanalGratis.se ordnade till åtta lyckliga besökare samt deltagarna i Fly vs. Jerk 6. Även Fkp-Gears gäddmobil stod att beskåda med en Porta Bote på taket. Sjöpolisen hade parkerat en av sina Ribbåtar utanför även de och denna best fullkomligen skriker fart, 175 hk på en sådan låg och lätt båt tar sig nog fram hyffsat fort. 

Hur ofta fiskar Lubbe och hans crew gädda liksom? 😉

 

En båt de flesta av oss inte kör ifrån ute på sjön.

Väl inne på mässan passade jag på att hälsa på Peter Dahlström som satt i Save The Baltic’s monter precis innanför biljettkontrollanterna och knöt vertikalflugor och annat roligt, bland annat sina berömda Bombardahamstrar. Peter hade beställt tafsar av mig men önskade ha sina egna beteslås samt Savage Gears kullagerlekanden på dom så jag knöt dom på plats åt och beställde i samma veva en hamster av honom. 

Precis som jag ville ha den. Huvudet ser rosa ut men det är rött i verkligheten.

Under fredagen hann vi inte med så mycket mer än att ta ett snabbt varv inne på mässan och sedan ta plats framför stora scenen för att se det sista avsnittet av Fly vs. Jerk 6. Det bästa med eventet var att deltagarna också fanns på plats och de visste inte mer än vad vi visste, utöver sin egen prestation den sista dagen av tävlingen. Så deras reaktioner medan avsnittet rullade var ju toppingen på desserten. Kortfattat så var detta det, enligt mig, bästa avsnittet än så länge i seriens historia. Efter ett avsnitt fullt med spänning och vändningar stod till slut Team Svartzonker/Abu Garcia som vinnare av den sjätte omgången av Fly vs. Jerk.

Av respekt för KanalGratis.se’s önskemål tog jag inga bilder på eventet (dumt nog inte ens för att nu i efterhand använda i bloggen) så det blev endast några bilder när deltagarna beger sig mot limousinen för att ta sig till efterfesten. 

En välförtjänt seger. Stort grattis till Claes & Evelina!

För er som ännu inte sett Fly vs. Jerk så bör ni göra det, serien är riktigt underhållande och säsong 6 var en nagelbitare. Ni hittar avsnitten på KanalGratis.se’s YouTube-kanal.

Niklas och jag hade köpt efterfestbiljetten och begav oss till Harry’s där vi inväntade sittningen. Denna till synes ändlösa samling rum tog aldrig slut, stället är mycket större än det ser ut att vara. Restaurangdelen där middagen ägde rum var stor och öppet planerad med flera våningar runt en öppen mitt, lite som en upp och medvänd pyramid kan man säga.

Måttligt med barer.

  

Varenda stol var upptagen när maten serverades.

 

Maten var det inget fel på, hamburgarna var dock kalla men vad förväntade man sig när de skall tillaga i runda slängor fyra hundra burgare? Klyftpotatisen däremot, den var varm och det märkte jag den hårda vägen. Det var i alla fall gott hur som och vi fick sällskap vid vårt bord av de fyra herrarna från Darts monter. Sämst som jag är på namn minns jag så klart inte vad ni heter grabbar. Men trevligt hade jag, det var väldigt uppskattat bordssällskap med mycket skratt och glada historier. 

Tråkigare bild kunde jag ju knappast tagit på maten..

Efter maten hade vi lite soffhäng en stund med Darts-killarna innan vi gick ned till baren två trappor ned men vi blev inte långvariga utan åkte tillbaka till hotellet för att samla krafter inför lördagens mässa. Tommy skall ha stort tack som inte bara skjutsade oss till middagen utan även hämtade oss. Strax efter att vi kom tillbaka till hotellet fick jag ett oväntat meddelande från min gode, franske, vän Alban Regnoult från Lappland Pro Natur, en fiskecamp i Gafsele, norra Sverige. Konversationen löd som följer: 

En oväntad överraskning men trevligt som alltid, Alban! I know you can read it in Swedish, buddy.

Trots diverse stök i korridoren samt närliggande rum av de idrottskillar(?) som också spenderade helgen här somnade vi alla tre till slut. Eller ja, Niklas somnade på två sekunder och sov sedan som en klubbad säl medan Tommy som är lättväckt och jag som har en helt annan dygnsrytm fick kämpa lite mer. Fyra timmars sömn fick jag i alla fall (nästan sammanhängande också) innan klockan ringde vid åtta.

Frukosten på hotellet har jag inte mycket negativt att säga om, det mesta fanns att välja på från kall till varm mat. Niklas kom ur sängen före oss andra och gick i förväg till mässan. Tommy och jag sov till dess att klockan ringde och vid frukosten fick vi sällskap av Alban. Alban skulle bara vara på mässan en kort stund under lördagen men vi missade varandra efter frukosten. Då fredagen inte bjöd på så mycket tid för att se sig omkring fick lördagen bli dagen att orientera sig på och skaka hand med nya och gamla bekanta. 

Erik ”Köttregnbågen” Godée, ett av sportfiskevärldens skönaste skägg med nyköpta tafsar.

Inför denna mässa, precis som förra årets, körde jag en liten mässkampanj på mina nylontafsar och många av de som köpte valde att hämta dom personligen på mässan. En av dessa var Erik Godée, även känd i den virtuella världen som Köttregnbågen. En riktigt trevlig kille från Göteborg som förra året köpte 20 tafsar och nu behövde påfyllning då han ger bort en del till polare för att de skall få prova dom. Nöjd är han och glad är jag för dina betyg till mina tafsar, Erik. Ett sant nöje att träffa dig.

Så gott som hela lördagen spenderades med att prata med folk på mässan och tiden fullkomligen sprang iväg, det blir ju ofta så när man har roligt. En av höjdpunkterna var att få prata med Joe Peterson, mannen bakom True Glide, som åkt hela vägen från Minnesota i USA för att närvara på Sportfiskemässan i sammarbete med KanalGratis.se vars monter han delade. En mer ödmjuk och trevlig kille har jag nog inte pratat med på länge, en sann fröjd att bolla idéer med. Joe hade även med sig ett gäng av sina egengjorda beten som han sålde på mässan. Det är svårt att tro det men på Joes beten ligger det tolv(!) lager epoxylack, det synns inte då lacken ser tunnare ut på hans beten än vad det gör på andra beten med ”endast” tre lager lack. 

A true pleassure meeting you, Joe!

  

Så här i efterhand ångrar jag lite att jag inte slog till.

 

Anledningen till detta är att Joe placerar sina beten i en tryckkammare som suger ut luften och skapar ett vakum. Detta gör att luftbubblorna i lacken försvinner till hundra procent, lacken blir dessutom pressad till max mot betet och mer kompakt (och därmed tunnare) än om den får torka normalt. Som om inte detta vore nog så målar han mellan en del av alla lager lack. Inte konstigt att betena kostar runt tusenlappen när det ligger så mycket jobb bakom och dom dessutom är mycket mer stryktåliga än de flesta andra betena på marknaden. 

Niklas lyckades knipa det sista exemplaret av hans tailbete.

Joe gör även ögonen själv och även här har han lyckats riktigt bra, nästan läskigt bra för pupillerna ”följer” dig med blicken när du vrider och vänder på det. Har ni inte sett Joes beten förut så spana in dom på hans hemsida, True Glide. Ni hittar honom även i ett avsnitt av Svartzonker TV på KanalGratis.se’s YouTube-kanal. Direktlänk här. Du skall ha ett stort tack för den trevliga pratstunden, Joe!

Fick även en längre pratstund med Evelina Henriksen om allt möjligt. Bland annat om derar äventyr i Fly vs. Jerk och historien om hur de blev beskjutna. En intressant dag det där, hoppas ingen annan råkar ut för de personerna som ”försvarade sin vik”… Ja, än är inte den sista idioten begraven. Skönt att Evelina, Claes och kameramannen klarade sig utan skador i alla fall! Grattis till vinsten än en gång. 

Sebastian Eriksson a.k.a. Little Piker kom förbi i precis rätt ögonblick. En trevlig kille vars blogg ni bör läsa!

Det pratades mycket på mässan och jag kommer tyvärr inte skriva om alla som jag pratat med men jag har inte glömt en enda. Här är lite bilder på några av er. 😉 

Mässans skönaste duo, Klas och Robbo.

  

Jag fick till slut skaka hand med Stefan Jarl (TheSpecimenHunter) som satt i MeteBolagets monter och väntade på att lunchen skulle tina.

  

Markoolio, en stor magnet för de yngre sportfiskarna.

  

Vem som sa det roliga minns jag inte men det fick mig och Cecilia ‘Gösdrottningen’ Grönberg att skratta gott.

  

Samt ett ”Jag var inte redo”-foto med Sara Fingal från KanalGratis.se.

Klas Skoglund, eller ThePikeFather som han heter i bloggens värld är som många av er vet den person som med sin blogg fick in mig i denna värld av text och bild. Ett nöje att få ses igen, Klas och tack för pratstunderna. 

Klas ger kameran en mogen look men jag och Claes är inte som alla andra..

Klas köpte även några tafsar av mig detta år också, kul att dom uppskattas. Även Mattias från Svenska Gäddklubben (som jag givetvis förlängde mitt medlemsskap hos under mässan) fick en tafs att prova när han satt vid Klas då han bara fiskar med titan och wire. Dags att upptäcka fördelarna med nylon helt enkelt. Tack för pratstunden, gubbs och tack för de fina orden om knuten på mina tafsar, Mattias. 🙂

En av de personer jag såg fram mot att få träffa i verkligheten är skaparen av facebookgruppen Svenska Abborrfiskare och tillika killen bakom Simpan Rods. Han gör även mina favoritbeteslås! Simon Ljunggren, en riktigt trevlig kille som jag pratade om allt möjligt med, såväl fiskerelaterat som annat. Ser fram mot att få komma ner vid tillfälle och fiska med dig, Simon. Ni som gillar att fiska abborre skall definitivt kolla in hans grupp via länken ovan och likaså ni som är intresserade av customspön till fisket bör spana in Simpan Rods via länken ovan. 

Simon är även en duktig kajakfiskare och befann sig i montern med bl.a. Tommy Lönnebacke.

På betesbyggargatan fanns som vanligt en uppsjö vackra beten och trevliga betesbyggare. Precis som bloggargatan är denna yta en samlingsplats för sociala händelser. Glad stämning och trevliga konversationer är den röda tråden här. 

Jonatan Jörlås, killen bakom XET Lures fotad i sin ovetskap…

…medan vi beundrade hans skapelser. den Blå/Gröna & Silvriga (andra nedifrån) med ”blodstänket” är nu min.

I verkligheten är den mer metallic grön/turkos. Gillar den ”ojämna” folieringen, kommer locka gäddan den här!

Tomas är mannen bakom Gäddgapet och en sann konstnär när det kommer till att snida träbeten och att göra filmer om sina skapelser.

Tomas tolkning av Ge Fan i Våra Vatten-färgsättningen. galet snyggt. Loggan hör till mina favoriter, helt klart.

På betesbyggargatan blev det mycket konversationer och jag tänkte inte så mycket på att fota till er läsare, tyvärr. 

Helt klart den tuffaste färgkartan!

En överblick hur ett träbete blir till, signerad Wolfcreek.

En, i alla fall för mig, ny betesbyggare är Vero Lures. Stefan Elwe är hans namn och jag fick nys om hans verk via Instagram där han går under namnet @verolures. Missade honom under mässan fram till strax innan stängning på söndag och han hade packat ner alla sina beten men packade mer än gärna upp dom igen för att Niklas, Tommy och jag skulle få titta på dom. Det var bra gjort för jag hittade omgående en favorit som jag slog till på. 

Blå och Silver. Definitivt en favoritfärg! Snygga ögon också.

Ett av Stefans beten stack ut mer än andra och hade jag haft pengar hade jag köpt det också. 

Hur läcker är inte denna färgsättning liksom!?

Har ni inte spanat in Vero Lures än så gör det, en trevlig kille och en betesbyggare av rang. Tack än en gång för att du gjorde dig besväret att plocka fram dina beten igen för oss att beskåda, Stefan!

Mälaren Lures tillverkar en rad beten som fiskar väldigt bra och jag fastnade för ett av hans mässbeten 2015. Passande nog nummer 27 vilket är mitt födelsedatum, ännu roligare är att jag fyller just i mars också så det var ett givet köp. 

Denna skall få jobba när solen ligger på. Kolla ögonen!

Hade även turen att springa på herrarna som bildar Brobaits och köpte givetvis på mig en av deras nya gummibeten, Cletus. 

En färgsättning jag inte har i mina lådor sedan tidigare. Ett riktigt läckert bete ni tagit fram, gubbs!

Jag tror jag kommer få grov beslutsångest under kommande fisketurer, för många nya, fina beten att välja mellan.

När jag ändå är inne på ämnet. Hur snyggt är inte Claes ‘Svartzonker’ Claessons mässbete 2015 då? Hutlöst läckert och tillvekade med historia och kärlek utan dess like. Detta projekt startade Claes 2011 och ni som fick tag i ett exemplar har många beundrande och avundsjuka blickar på er nu. 

Bland det vackraste du skapat, Claes!

Tommy lyckades få tag i exemplar nummer två under söndagen den lyckosten, betet till höger på bilden ovan. Så efter att ha haft ett av Claes mässbeten 2015 i handen vet jag vilken dyrgrip det är så vårda den väl, min vän.

Underbara Robbo blev det en kort konveration med också där vi bland annat pratade om hans nya, grymma onlinebutik och om det kommande Streetfiske-eventet i Göteborg i höst som jag planerar att närvara vid. 

Bilden lånad från NyttFiske’s facebooksida.

En annan av våra älskade fiskeprofiler som jag spenderade en del tid med är Fiskkonservator Lubbe. Dels i deras monter på lördagen och söndagen men framför allt efter mässan på lördagen då det visade sig att Lubbe och hans crew bodde på samma hotell, i samma korridor dessutom.

Vi mötte upp en ny bekantskap till mig i hotellets bar och lounge, Fredrik Hjort. En trevlig kille som läser min blogg och är en väldigt begåvad sportfiskare. Fredrik hade dessutom sin båt för allmän beskådan på mässan då han precis köpt den och passade på att hämta den när mässan var slut. När vi satte oss ned i soffhörnan där Fredrik och hans vänner satt hörde jag en bekant röst tjoa mitt namn: Patte, jag skulle precis skicka meddelande till dig men där är du ju..!

Det var Lubbe som satt med sitt crew i den mindre soffgruppen bredvid så vi gjorde plats åt dom i vår hörna. Här satt vi och hade det galet trevligt till någon gång strax efter ett på natten. 

Ninni & Niklas, gängets två nördar. 😉

För att vara rättvis så lyckades jag fota när båda faktiskt satt med mobilerna samtidigt, dom är båda två väldigt sociala och trevliga. Vi pratade om allt möjligt, även Simon Ljunggren gjorde oss sällskap de sista timmarna. 🙂

Ett av ämnena som kom på tal var Normark och deras möjlighet att få en tatuering för 500 kr där pengarna går till fiskevård, denna gång till en gäddfabrik om jag minns rätt. Det fanns fem färdiga motiv att välja på men det var ingen av dom som föll mig i smaken så jag kläckte en idé med Lubbe tidigare under lördagen på mässan som vi pratade mer om i baren. 

Så här kan det se ut när två kloka huvuden slås ihop.

Att höra med dom om de kunde tänka sig att tatuera FKP-GEARS’s Lil’Draugen i stället och för det skulle dom få tusen kronor till fiskevården. Dessutom skulle Lubbe då premiera konceptet med att tatuera sig för fiskevården i sin mässfilm. Men de sa nej och jag förstår deras anledning eftersom de nekat andra att få egna motiv tatuerade så de var av ren princip tvungna att avböja vårt erbjudande. Men det hindrade inte vår plan och jag bokade en tid privat strax efter mässan och gjorde tatueringen i alla fall. 

Lil’Draugen on the skin. Love it!

I skrivande stund har det gått drygt tre veckor nu sedan tatueringen gjordes så snart är den helt läkt.

Under söndagen passade Tommy och jag på att närvara i KanalGratis.se’s monter under deras livesända Open Source Lure Design. Först bands det en gäddfluga på tub med Niklaus Bauer och då varken Tommy eller jag fiskar särskilt mycket med gäddflugor var vi inte delaktiga i dess design. Jag fiskar gäddfluga med bombarda ibland men det är allt. Efter flugan var det dags att designa Storms nya R.I.P Shad Curly Tail (som då ännu inte släppts på marknaden) och här var vi båda väldigt aktivt medverkande. Bredvid Pontus Sjölund vid PhotoShop satt Joe Peterson och bidrog med sin vida kompetens inom betesdesign. Denna Open Source får ni inte missa, jag är ju för bövelen med!

Det var ännu roligare än jag trodde att det skulle vara, nästan så att jag ville överrösta de andra som deltog för att man vill att betet skall få inslag av sina egna idéer, nästan lite beroendeframkallande. Som så mycket annat från KanalGratis.se så har dom ännu en gång tagit fram ett riktigt lyckat koncept! Då jag jobbar kväll har jag inte möjligheten att delta under deras livesändningar klockan 20:00 på måndagar så denna chans såg jag till att ta nu innan den gick mig förbi. Resultatet är en färgkombo jag definitivt kommer fiska med. 

Venom Viper tror jag den nu är döpt till. Skärmdump från KanalGratis.se’s YouTube-kanal.

När betet landar i deras onlineshop vet jag inte men den kommer bli grym. De tidigare designade betena kommer vad jag vet i höst så det gör säkert denna också. Har ni missat deras onlineshop så hoppa dit (när ni läst klart detta inlägg, det är prio #1!) på KanalGratis.se och spana in deras egna färger på bland annat McRubber och Pig Shad. Baby Smolt och Hot Pike är för heta!

Efter denna Open Source-session var det inte mycket tid kvar på mässan så Niklas, Tommy och jag passade på att ta ett sista varv och prata med många av de personer som varit lite mindre tillgängliga under lördagens besöksstorm. Det blev en del grejer med hem från mässan även detta år och nedan ser ni en del av det samt andra bilder som inte kom med i texten ovan. 🙂 

Det första jag köpte på mässan var denna underbara bok.

  

Detta var det sista jag fick med mig från mässan. 21,1 kg-betet från WolfCreek Lures. Bad Ass färgkombo!

Från Lubbe och FKP-Gear blev det lite prylar också. 

I år ska det fiskas abborre!

Lubbe hade ju även med sig sin senaste skapelse, en Big Mouth Bass som han hade i sin monter för allmän beskådan, galet detaljrik. 

Denna skulle sitta fint i vardagsrummet!

 

Inte heller helt fel att vila ögonen på.

  

En keps från Robbo som skal bäras i sommar och en mössa från Simon som jag bär dagligen till dess att det blir för varmt för den är både snygg och skön. 🙂

Det summerar min mässa ganska bra. Jag hade en grym helg och ni är många att tacka för det, många fler än vad som nämns i detta inlägg. Ni är inte glömda. Nu har vi ett års fiske framför oss till nästa Sportfiskemässa, vi ses i Stockholm nästa år om inte innan. 🙂 

Kanske sitter jag på bloggtorget nästa år, kanske inte. Vi ses!

Till nästa gång,
Skitfiske på er!
//Patte

”Har ni en tröja att låna ut?”

I söndags bjöd Micke och jag ner Tommy för en dag i Pulkan. Vi har pratat ett bra tag om att fiska ihop alla tre och nu blev det äntligen av. Vädret bådade gott då det sedan några dagar tillbaka skulle vara lätt molnighet under dagen och det var en del ljusa moln som skuggade till och från, perfekt. Micke kom och plockade upp mig vid åtta och strax efter att vi begav oss för att hämta båten hörde Tommy av sig och frågade om vi hade en tröja att låna ut för det var ganska så mulet på norra sidan stan där han befann sig för tillfället. Då vi redan var på väg skrev vi att det nog inte kommer behövas då det inte ska regna och dessutom är ganska varmt, något vi sedan fick äta upp.

Något som vi såg fram mot denna tur (utöver det mest uppenbara, Tommys sällskap) var att Tommy hade med sig sin lilla bensinmotor på 3,5 hästar som vi tänkte prova på Pulkan så vi tog bara med elmotorn och ett batteri som backup om bensinarn skulle strula. Tommy var först på plats och satt i sin bil och knöt tafsar när vi rullade upp bredvid. Ett kärt återseende minst sagt! Tommys bensinmotor vägde förvånansvärt lite och man kan utan minsta bekymmer bära den i en hand, vilket Tommy även gjorde när vi bar ner båten. Micke bar den där fram medan Tommy och jag bar den i ett varsitt handtag baktill. Båten var då fullastad bortsett från motorn och våra väskor som vi bar över axeln för att båten inte skulle bli för tung.

Båten lades i vid stranden och motorn monterades bak. Tommy och Micke gick sedan tillbaka till bilarna för att hämta Tommys beten medan jag paddlade båten till bryggan och började montera ekolod och göra det mesta iordning. Båten kan utan minsta problem paddlas med en åra så vi lämnade den andra i bilen. Vid lite hårdare sjögång kan det bli lite tufft med bara en åra kanske men med den milda bris som rådde nu var det busenkelt. Denna gång bytte jag plats med Micke och satt längst bak i båten och styrde medan Micke satt fram. Tommy fick mittentoften. Bensinarn tog oss ut på sjön med bravur och den fungerade alldeles perfekt på Pulkan. Nu överskred vi tre plus packning viktgränsen lite och hade mer vikt fram i båten än önskvärt så båten gick lite lågt framtill för att maxa motorn men bortsett från det fungerade det ju kanon. 🙂

Väl på plats vid första grynnan laddade vi våra spön och jag hängde på en McRubber i färgen Söder Skitmört som ser riktigt het ut och det tog inte långt tid innan första fisken visade sig. Jag kastade öven en bergskant in i en liten vik bakom ön vi fiskade runt och vevade betet ganska snabbt strax under ytan för att inte fastna i berget (hade ett päronbly på 20 gr hängande i beteslåset) och precis när betet skall passera kanten rusar en tvåkilosgädda fram och hugger det. Efter en kort fight skall jag ta upp henne men då hoppar hon och sliter sig. Trodde jag i alla fall. Det visade sig att stingerwiren glidit ut ur crimpsen. Jag såg att kroken satt i mungipan i underkäken så gäddan borde bli av med kroken på egen hand. Hoppas att ingen större gädda får tag i honom och försöker svälja med kroken hängandes kvar. Gjorde ju nya stingerriggar kvällen innan men glömde att dragtesta dom innan användning, en påminnelse jag inte kommer att glömma!

Bytte rigg och den jag hängde på nu gav inte vika en millimeter vid test innan riggning. Tur var ju det för inte långt senare vevade jag hem betet hyfsat snabbt 20-30 cm under ytan och några meter från båten kommer en grov gädda snett bakifrån och suger i sig hela gummit. Det följs av en redig fight där Tommy till slut lyckas håva henne. Hon undvek håven två gånger med bara någon cm till godo under fighten så Tommy verkade bestämd att det inte skulle bli en tredje gång. 😉

96 cm och 5,9 kg. En riktig fighter!

En grovryggad dam. Tommy duckade för att inte vara i vägen för fisken men Micke såg till att få med honom också. Du slipper inte undan, Tommy. 😉

Hon fick simma tillbaka och fisket fortsatte. Betet klarade sig hyfsat från allvarliga skador och behövde inte lagas riktigt än. Tur var ju det för efter kanske tio minuters fiske högg det igen, denna gång tre, fyra meter ut och dryga metern under ytan. Även detta en fisk omkring 95 cm som gav mig en fin fight. Tommy håvade även henne galant. Jag tog gälgrepp och höll upp huvudet för att kroka loss henne och med ena stingern hängandes fritt utanför gör hon en kraftansträngning och jag får hålla i ordentligt för att hon inte ska fastna i nätet och slita sönder mungipan där den andra stingern sitter. Detta resulterar i att den fria trekroken flyger in i min hand, precis där tummen möter handflatan och jag får hjärtat i halsgropen en halv sekund innan jag inser att det inte känns över huvud taget.
Det kändes inte för att krokspetsen missade min hud och satte sig löst i gällocket på fisken. Snacka om en lättnadens suck! Närmare än så här har jag inte varit att få en krok i handen förut, förhoppningsvis lyckas jag hålla mig borta från det helt.

Krokarna togs bort och återigen satte hon igång att försöka skaka sig fri och mitt grepp var nu inte helt hundra så hon lyckades komma loss och hoppade ur håven, stannade en sekund vid ytan men gled undan håven när Tommy och Micke försökte hindra henne från att smita undan fotosessionen. Känns nästan bortskämt att säga det men jag är ganska van vid fiskar mellan 80-99 cm nu så det kändes mest skönt att hon simmade tillbaka pigg och stark snarare än surt att ha tappat henne. En 95:a som inte blev fotad är ingen jätteförlust i fotoarkivet. Hade det varit i våras hade det känts riktigt tungt och trist att inte få henne på bild.

Men då hon var håvad så räknas det ändå som en landad fisk. Fisket fortsatte sedan lite småtrögt. Tommy och Micke hade ju fortfarande inte fått någon fisk vilket nu började kännas lite väl trist. Tommy som kört två timmar för att fiska med oss förtjänar att få fisk, inte minst för den guldklimp till människa som han är! Ödmjuk, hjälpsam och godhjärtad som få är ord som sammanfattar Tommy ganska bra. Alltid glad och humorn på rätta stället. Tror vi skrattade och log så gott som non-stop hela tiden när vi var ute. 🙂

Efter en tids nötande driftade vi vidare och strax efter att jag började veva hem betet i ett kast ut på frivattnet högg det men den släppte efter några sekunder. Vi körde vidare och gick sedan i land för att laga mat. Denna gång var det min tur att stå för maten och valet föll på hamburgare med bröd. Jag glömde dock hamburgerdressingen med bacon men det blev gott ändå.

Gott var det!

Fyra av sex hamburgare han tillagas innan det började regna. Det började som lätt sommarregn men det skulle visa sig att vi var ute när den värsta regnskuren på länge skulle titta förbi. Ett riktigt ”Jurassic Park-oväder” med öronbedövande åska och enorma blixtar. Micke och jag rusade till båten och täckte över våra väskor med regnskydd (IKEA-kasse för min del). Sedan stod vi alla tre under det paraply jag brukar ha liggandes i min väska för tillfälliga små skurar. Kan säga att paraplyt inte hjälpte så mycket…

Back to work. Part 2.

I söndags var det sista fiskturen innan det var dags att återgå till jobbet och de gamla rutinerna igen. Denna gång åkte Micke och jag ut och på vägen plockade vi upp en ny bekantskap, Simon. Det är alltid lite ”nervöst/pirrigt” inför nya människor, man vet ju inte vad det är för en person. Men Simon visade sig vara ett säkert kort. Vi var väl på plats vid tiosnåret och det var inga 2 m/s vind inte, det var snudd på gränsen för vad som känns stabilt för Pulkan (yes, jag har på eget bevåg döpt Mickes båt till Pulkan). Men det stoppar inte oss utan vi gled bestämt över sjön mot den andra sidan där vi tänkte börja.

Precis som lördagen var det trögt och trots tydliga ekon på lodet ville det inte nappa förrän vi gled vidare in i en liten vik med näckrosor och Simon kastar ut en Buster Jerk längs bergskanten och krokar dagens första.

En pigg och välkommen gäst i båten. Simon också givetvis! 🙂

Kul att just Simon lyckades ta dagens första också! 🙂
Under första timmen dessutom, nu var det bara att köra på. Det tog dock ett bra tag innan nästa fisk kom upp i båten. Fram till dess lyckades vi med två saftiga bottennapp som var bra nära att kosta oss två beten. Dessutom hittade vi ett nät utlagt på allmänt vatten som helt saknade uppgifter som styrker personens rätt att lägga nät där (är dessutom nätfiskeförbud i sjön vad jag vet) så det tog vi rätt på och vi räddade två abborrar varav den ena vägde runt halvkilot, några braxen och en riktigt fet kräfta. Tyvärr var det en fisk som inte gick att rädda, förmodligen också den som lockat dit kräftan. Den första fisken som kom upp med nätet var en abborre som vägde någonstans mellan 7-9 hg. Den hade suttit några dagar för den var helt ljusgrå, stel som en planka och sjönk som en sten efter att jag skurit loss den.

De två blykakorna som höll nätet på plats tog jag tillvara på även de då det känns onödigt att slänga denna mängd som man kan vikta en mängd beten med eller smälta ner för att gjuta jiggskallar. Själva nätet samlades ihop, lades i en påse och slängdes i soporna.
Trist att se den fina abborren gå till spillo på detta sätt men det var åtminstone bara en fisk, kunde varit värre…
Vi gled till slut vidare och med den vind som rådde så gick det att spinnfiska riktigt långsamt medan vi driftade (det gick tom att trolla långsamt i denna blåst med motorn avstängd) och det gav utdelning. Mickes spö tjongade till och en hård fight följde på hans haspelspö. Till slut så kom fisken upp och inom räckhåll för mig och håven.

4,1 kg som utmanade Micke ordentligt.

Togs på en likadan Nils Master som blev söndertrasad för bara några fisketurer sedan och detta bete är verkligen inte gjort för gädda, det märks. Även detta bete är nu trasigt baktill, dock inte så farligt utan det går nog ännu att rädda med lite lack. Fisket fortsatte trögt och det vankades lunch som avnjöts i skydd från solen som brände på ganska duktigt genom molnen.

Pulkan väntar så snällt så på oss.

Efter lunchen fortsatte jakten på de gröna damerna men det fortsatte trögt och det enda som visade sig var en gädda som föll för Simons McRubber. Det var dock en tråkig fisk att se, en så kallad LipGrip-gädda med kluven underkäke. Två cm till vänster om mitten var käken av och den hade börjat läka snett inåt så att tänderna låg mot ”tungan” och fyllde inte längre någon funktion för fiskens jakt på föda. Den överlever ju men dess chanser har ju minskat ganska mycket. Tyvärr togs ingen bra bild på skadan då det finns tillräckligt många bilder på dessa gäddor att hitta online och vi ville bara släppa tillbaka den så snabbt som möjligt.

Skadan syns lite på bilden men jag la ingen fokus på den.

Det blev också sista fisken för dagen. Två upp för Simon och en för Micke, jag bommade. Men det var en trevlig dag och i mitt tycke så är du välkommen att hänga med ut på sjön i framtiden, Simon. Det var riktigt trevligt att ha dig med. 🙂

Till nästa gång,
Skitfiske på er!
//Patte

Back to work. Part 1.

Semestern för i sommar är nu slut för min del och den avslutades på sjön i trevligt sällskap med spö i hand. Lördagen var först tänk att spenderas med Linus på Mälaren men lite annat dök upp för honom så det blev en specialare. Linus var tvunget att ordna med annat på dagen så han sa att jag kunde låna hans båt under dagen om jag ville. Då bjöd jag med mig Henrik ut på Mälaren (med Linus godkännande så klart, så ”douchig” är jag inte). 😉

Henrik och jag möttes upp på vägen och blev upplockade av Linus så vi var väl igång med beten i vattnet vid kvart i nio. Vår vanliga startspot var så igenvuxen med nate att det inte gick att fiska så vi rörde oss vidare ganska snabbt men det var trögt och det dröjde några stopp innan Linus sa att ”Nu är det dags att få fisk, tycker jag.” och innan han avslutade sista ordet i den meningen kom dagens första och klippte hans McRubber precis utanför båten. Efter en kort men intensiv drillning kunde Linus kroka av och släppa tillbaka första fisken för dagen, en liten en på två, kanske tre kilo. Ingen bild på den, tyvärr.

Taggade!

Strax därefter var det dags för Linus att bege sig hemåt och påbörja dagens sysslor så han körde till sin brygga och lämnade båten i mitt ansvar (vågat, va?). Innan Linus hoppade av så visade han två nya grynnor som han fiskat vid under veckan med gott resultat, framför allt den ena. Så Henrik och jag begav oss dit. Vi stannade på några ställen på vägen, både gamla som nya. Henrik tog sin första fisk vid en av vassarna.

Ingen storlek men kul med lite spöböj.

Det dröjde dock till vi kommit fram vid den grynna Linus haft bra fiske vid innan det hände grejer. Ankaret lades uppe på grynnan och vinden la båten mot utkanten av grynnan så vi fiskade av branterna. På ena sidan båten störtdök det från två till femtom meter och på andra gick det från en till tre meter och det var på den grundare kantsidan som Henrik till slut krokade sin andra för dagen. En riktig fighter som satte hans skills på prov. 🙂

Soft 4Play med Lip Skull är ett effektivt bete..

Buken på denna fisk var fylld till bredden så vikten fick sig en rejäl boost.

85 cm och 4,8 kg. En fet donna. 😉

Vattnet var ganska klart och sikten god i solen så jag provade att filma när hon simmade tillbaka. Sänk volymen för det är originalljudet i videon (inte skönt för öronen med ”undervattensljud” på hög volym).

Nytt personbästa av oväntat slag.

I onsdags åkte Micke, min bror Vincent och jag ut på sjön i hopp om att locka fram fiskarna trots värmen. Vädret var inte till vår fördel med svag vind, molnfritt och gassande sol. Solkrämen var ett absolut måste! Vi var ute på sjön vid tio och började söka av områdena efter fisk. Det var väldigt snålt med ekon och fisket var riktigt trögt. Fram till lunch hade bara två små fiskar synat båten där den ena var täckt av löss/parasiter.

Karplöss i mängder.

Då karplöss sprids fort och dessutom är en parasit som skadar sitt värddjur så har iakttagelsen rapporterats till Sportfiskarna. Så ser ni dessa parasiter i större mängd så kan det vara smart att dokumentera det och rapportera det till Sportfiskarna så att åtgärder kan göras i tid om det behövs.

Solen var ovanligt stark och de delar av kroppen som utsattes brände riktigt ordentligt, vi fick massera in solskydd (spf 50) mer än en gång för att inte bli sönderbrända. Lunchen ordnade vi i skuggan av skogen och det var välbehövd ”svalka”.

”Svensk kebab” stod på menyn idag. Kocken verkar dock fått solsting.

Efter att ha svalkat oss så gott det går gav vi oss ut igen med förnyad energi. Vi fiskade av viken vi befann oss i lite snabbt först och Vince hade en fin gädda runt tre kilo efter sitt bete och därefter kom den efter mitt bete men den ville inte hugga utan gled vidare. Medan Micke sakta styr ut ur viken kastar jag ut mitt Ribatex-spinnerbait och strax efter att jag börjar veva hem det hugget det prdentligt. Trist nog missar jag att kroka den. Något senare högg det dock igen och denna fisk kom upp i båten. Fotades inte men visades upp för en familj som nyfiket paddlade förbi i en kanot. 🙂

Vi ankrade vid en ö och fiskade av den brant som finns där. Återigen får brorsan en följare, en gädda i trekilosklassen som vänder inne vid båten. Snacka om frustrerande att ha två fina följare som inte vill hugga…
Även jag får här en fin följare på min lilla Orka Shad. Årets utan tvekan största abborre glider strax bakom men vill inte hugga. Jag kastar ut några meter på nytt och precis inom synhåll ser jag abborren återigen vända bort och försvinna.

Efter en tids resultatlöst fiske ankrar vi upp och glider vidare. Nästa hugg är på mitt spinnerbait. Ingen stor fisk men likväl fisk. Tyvärr så klev fisken av precis under ytan och vi fick aldrig se den. Sen fortsätter fisket väldigt trögt och endast några få, små hugg är allt som bjuds.

Micke provade en ny solkräm dagen till ära och verkar ha fått en allergisk reaktion då han under förmiddagen blev väldigt snuvig och har behövt snyta sig med jämna mellanrum samtidigt som ögonen kliat. Nu börjar även huvudvärk hälsa på så vi driftar långsamt över sjön mot bryggan för att packa ihop och åka hem. Medan vi glider vertikalar Micke lite medan Vince och jag spinnfiskar. Jag dänger en McRubber i färgen Motoroil och i ett av kasten vevar jag långsamt hem betet strax ovanför botten när det hugger stenhårt och tungt.

Efter mothugget följer några tunga ryck i spöt, typiska gäddryck av lite grövre karaktär. Micke frågar om håven behövs men jag är inte säker då det känns som att det kan vara en gädda på såväl tre som fem kilo. Den gör några korta rusningar men följer till slut med upp till ytan och runt min McRubber sitter inte käkarna från en trekilosgädda. Inte en femkilos heller för den delen utan en gös. Ett garanterat nytt personbästa dessutom. Jag säger nu bestämt att håven behövs (ni vet: Håven, Håven, Håven…!) och brorsan släpper sitt spö och viker ut håven samt håvar fisken som om han visste exakt hur man gör. Inte illa för att vara första gången inte. 🙂

Ett personbästa jag inte förväntade mig att få idag.

Vad vi sedan märkte var att brorsans rulle nu började släppa ut lina. Vi hade alla glömt att hans drag fortfarande var i vattnet när han tog håven och nu satt fast i botten. Så vi körde till den plats där betet satt fast och släppte ankar medan vi fixade med gösen innan draget kunde räddas.
Att få en gös på McRubber hör nog till ett av de ögonblick jag minst förväntade mig att få uppleva.

69 cm och 3,1 kg.

På McRubber med hullingfria krokar!

Det var inget hugg av nyfikenhet inte, bakre stingern satt långt ner i gapet. Fisken fick friheten åter och vi påbörjade försöken att få upp draget som satt i botten. Vi blev tvungna att använda ”dragräddaren” men lekandet var för stort som den kom inte ner till betet och linan snodde sig så när jag drog gick linan av och betet ligger nu kvar där nere. Tråkigt nog var det mitt 35 gr Abu Atom som brorsan tog sina två gäddor på sist. Men det är inte ett dyrt drag i den bemärkelsen så det var en billig offergåva för att få gösen håvad.

Vi körde därefter till bryggan och packade ihop. Det gick lite snabbare när man är tre, framför allt när den tredje personen har lite större armar och orkar bära båda batterierna till elmotorn samtidigt (22 kg styck) efter en dag på sjön. Det blev ett lyckat avslut på denna tröga dag trots allt och vi fick alla tre bättra på solbrännan ganska duktigt. 🙂

Till nästa gång,
Skitfiske på er!
//Patte