Midsommarhelg betyder regn för de flesta och i år var det inget undantag. Fredagen och lördagen bjöd på just regn för vår del men söndagen bjöd på riktigt fint väder och då blev det givetvis fiske. Micke och jag åkte ut till Linus för en halvdag på Mälaren och när vi kom fram låg dimman fortfarande lätt över sjön. Linus sov fortfarande men när det vankas fiske tar det runt fem minuter för honom att gå upp, klä på sig och vara redo. Dimman försvann på några minuter och vi gled iväg mot vår första spot. Ett litet mål med dagen var att reka lite olika spots och djup inför 24H-gäddan som äger rum nu på fredag och lördag.

Väl framme var det först trögt men vi hade några kontakter efter en kort tids fiskande och sedan släppte det sakteligen. Jag fuskade och fiskade med min rödsvarta HolmertzJerk och drog inte bara den första utan de tre första fiskarna.

HolmertzJerken, för god för att avstå. 😉


Linus och Micke kämpade på och Linus och jag lyckas få dubbellhugg, dubbeldrillning till och med. 

Vårt första gemensamma dubbelhugg.


Det var bra med drag i gäddorna denna dag och även de små kämpade på tappert. Än så länge inga monster men när de minsta är mellan 60-70 cm och kämpar som små gladiatorer finns det egentligen inte så mycket att klaga på. 

En kämpe av rang.


För Micke var det ännu trögare och han fick vänta till nästa stopp innan det började släppa även för honom. Efter flera bommade hugg kom till slut dagens första upp även för honom. 

Väl förtjänt efter alla dessa kast och de bommade huggen. Fisken på bilden var dock inte den första utan kom upp senare.


Fisket fortsatte bra och vi hade massor med följare, pet och bommade hugg mellan de som synade båten. Vädret var perfekt, mycket moln och tidvis sol blandat med lite vind. Jag fick för några veckor sedan tre beten hemskickade från KanalGratis.se som jag tänkt testa. Huvudbetena så att säga är McMy i färgerna Shitty Ghost och Annoy and Destroy, en betesmodell jag aldrig riktigt fattat tycke för men nu tänkte att jag ska ge en ordentlig chans. Hade inför dagens tur satt Powerdots på de båda för att försöka få till en gång som mer passar mitt fiske och visst gick det vägen. Två fiskar blev det varav den ena högg några sekunder innan Linus återigen krokar en fisk även han medan jag drillar min. Precis som jag gör mig redo att ta tag i tafsen för att kroka loss fisken hojtar även Micke till att han har fisk på. 

Trippelhugg! Första gången för oss alla tre. Min föll för McMy Annoy and Destroy.


Ganska små fiskar men ett trippelhugg får upp stämningen i båten ytterligare lite även om den redan var på topp. Sedan ebbade fisket ut här och vi körde vidare till den plats som skulle leverera dagens största fisk. Jag hade nu bytt bort min McMy då fiskarna här inte verkade intresserade av den och hängde något lite större i beteslåset, en Cletus från Brobait Lures. Ett gummibete med rejäl tail.

Cletus i gösfärg, riktigt hett bete med en förförisk gång.


Några kast senare ser jag betet ungefär fem, sex meter ut från båten på en knapp halvmeters djup och jag gör ett vevstopp för att se hur tailen dansar när betet sjunker och det tar inte ens en sekund innan en fin gädda kommer snett från höger bakom betet från mig sett och i rasande fart inhalerar hela betet. Sedan är det igång, hon har en väldigt bestämd åsikt som inte involverar att se insidan av båten. Några rusningar senare har Linus henne i håven och hon kan krokas av, en procedur som trots hullingfria krokar inte är helt lätt när hon vägrar vara stilla i håven men jag är ganska envis av mig och krokarna kommer loss från såväl käft som håv. Kan hon vara 90 cm? Hon ser ut att vara det. 

Drygt 90 cm var hon.


Med den fisken i båten var vi mer än nöjda. Det var också en av de sista fiskarna vi fick innan molnen försvann och vinden med dom. Stekande sol och vindstilla är inte det hetaste vid gäddfiske men vi fortsatte vårt sökande. Vi hittade en plats som såg riktigt het ut och Micke (eller Linus, minns faktiskt inte vem) hade en fin fisk på nära en meter som följde betet in till båten innan hon försvann. Vädret fick oss att börja röra oss hemåt igen då det inte kändes värt att lägga tid när inte fisken var aktiv. Vi stannade dock till här och där på vägen och provade. Vi provade även att vertikala på några riktigt fina ekon och jag fick ett lätt nafs av något stort på tio meters djup men även gösarna var aviga. Ett sista stopp resulterade i några fler gäddor innan vi avslutade.

Linus hade en liten följare som visade sig precis i det att han tog upp betet ur vattnet och gäddan såg minst sagt snopen ut. Mickes bete kom strax efter och gäddan vände sig direkt och kastade sig över hans The Pig ungefär som att den inte tänkte bli snuvad på lunchen två gånger. Linus avslutade med stil (typ) genom att få fisk på sista kastet. Jag skrev längre upp att de minsta fiskarna var 60-70 cm men om sanningen ska fram så var det så fram till denna fisk. Vet inte ens om den når 40 cm på mätdekalen.

En dag som troligtvis slutat med ett nytt rekord i antal fångade fisk om vädret hållit sig som det var innan molnen och vinden försvann. Statistiken blev som följer:

• Linus: 5 gäddor.
• Micke: 4 gäddor.
• Patte: 8 gäddor.

Totalt 17 gäddor. Rekorden för oss ligger på 22 gäddor i båten (kul nog var det just vi tre som fiskade ihop då). Till 24H-gäddan däremot är denna statistik inte riktigt lika positiv då vi endast fick två godkända fiskar i båten, minimummåttet är 80 cm. Men blir vädret som meteorologerna (helskumt ord det där) förutspår så kommer vädret bli bra under tävlingen. Hur vädret blir vet vi som bäst två dygn innan. Ses vi på tävlingen?

Till nästa gång,
Skitfiske på er!
//Patte

Annonser

Var hemma sjuk förra veckan men blev tack och lov bra igen lagom till helgen. Eller ja, tillräckligt bra i alla fall, ni vet när man inte är helt frisk men inte riktigt sjuk heller. Hade lovat min mamma att hjälpa henne flytta under lördagen och det löftet kunde jag hålla. Kände mig frisk nog att kunna hänga med Fredrik ut i hans båt på söndagen också, lite frisk luft kan ju knappast vara annat än bra, eller hur? Nu sitter jag här i skrivande stund, sjuk igen efter helgens ansträngningar…

Lördagen skippar vi eftersom ni kom hit för att läsa om min dag med Fredrik och Filip, inte min flyttdag. Fredrik Hjort och Filip Rydbeck, inte grabbarna från TV. Filip var lika nytt fiskesällskap för Fredrik som mig men en riktigt trevlig person skulle det visa sig. Vi var ute vid båten och körde ut vid halv nio, nio och vädret kändes perfekt för gäddfiske. Vi åkte en hyffsad sträcka till första stoppet. Fisket var här trögt till en början men efter en kortare flytt med elmotorn såg vi fisk. Fredrik hade ett hugg på sin Pigshad precis under ytan några meter ut från båten. Fisken nöp bara tag baktill på betet och stack sig inte på krokarna så vi satte alla igång att försöka locka hennes intresse igen med olika beten. Hon följde efter såväl Filips som mitt bete men till slut var det Fredriks bete som lockade mest trots allt och hon högg ordentligt mitt inne i den lilla viken. Offret var en 3D Line Thru Trout i färgen Motor Oil. Efterleksfiskarna är det bra drag i och hon tvingade Fredrik att visa vad han går för men upp kom hon. 

91 cm och 6,51 kg. Väl förtjänt, Fredrik!

En bra start på dagen och extra kul att Fredrik fick en andra chans på denna fisk. Vi fiskade vidare i närområdet men fiskarna verkade inte lika morgonpigga som oss och en flytt bestämdes av tre eniga fiskare. Nästa spot var ett stort grundflak utanför en vass och vi driftade sakteligen av den. I den änden vi började i var det inte mycket liv men närmare mitten av ytan började det hända grejer. Från ingenstans hade vi följare efter följare och pet på betena. Lite som att fiskarna triggade och utmanade varandra att hugga allt mer och mer. Filip var den andra av oss tre att säkra sig från att nolla med denna fisk. 

En glad Filip med en fin liten gädda…och Fredrik såklart..

 

Jag fiskade nu med en Buster Jerk i färgen Skitmörten designad av David Petit. Mer specifikt en Skitmörten med flames på. 

Ingen stor skillnad men jag diggar den, enda exemplaret i Sverige mig veterligen.


Visst blev det fisk på denna Buster också… 

…om än dock inte så stor.


Fisket fortsatte i samma anda ett bra tag med följare  vid nästan varje kast och flera hugg. Jag bytte till ett bete jag älskar att fiska, min röd/svarta HolmertzJerk. Färgen trodde jag inte ett dugg på för detta vatten och väder utan valde betet enbart för att jag fullkomligt älskar det. Det säger jag inte bara för att en god vän till mig gjort det, jag gillar det som fan rent ut sagt. Med som mest två meter djupt vatten och glasklart så man såg botten utan minsta problem kändes inte röd och svart som det självklara valet men det fungerade ju alldeles utmärkt. 

När det är dags att kroka av är jag glad att jag numer fiskar hullingfritt igen.


Just denna fisk gav min vänsterhand en omgång genom att balla ur totalt när jag ska kroka av den. Krokarna slapp jag få i handen men fingrarna fick sig en liten omgång, framför allt tummen som hamnade i käften på fisken och utsidan av tummen, där nagelbandet slutar vid sidan av nageln, kilades fast i ena mattan av tänder som sitter i gommen på gäddan. Detta var inte det jag oroade mig för dock. Insidan av tummen nedtill, där tummen och pekfingret möts låg ju tryckt mot underkäken och det är ju här de långa tänderna brukar sitta. Tur i oturen så var det inga tänder ute där min tumme låg så jag kunde utan problem lirka loss tummen från gommen.

Tummen blödde för mycket för att fotas innan plåstret sattes på. Ja, det sved!

Saltvatten är lite smärtsammare att skölja sår med men å andra sidan bättre och vill man bli fin får man lida pin. Hur många följare och pet vi hade har jag noll koll på men vi snackar i alla fall om mellan 20-30 stycken under en dryg timme. Sedan var det dags för lunch – grillad korv med bröd, välbehövt och gott. Filip hade med sig någon finsk senap på tub (som jag glömde fota) som var riktigt god. Minns inte vad den heter.

Bortser man från kanadagässens bajs som låg överallt var denna plats utmärkt att grilla på.

 
Efter den välbehövda pausen i fisket gav vi oss ut igen och nu kommer det ögonblick jag väntat drygt ett år på. Vi kör tillbaka till samma spot vi fiskade innan lunch och fisket är fortsatt bra, min HolmertzJerk dominerar fortfarande och det måste vara gången på betet som gör det för även när Fredrik och Filip fiskar med röd/svarta drag får mitt mest uppmärksamhet. Skrev om gången på detta bete förra året men för er nya läsare så kan man kortfattat säga att gången vid jerkande hemtagning är ungefär vad du kan tänka dig att du skulle få om du lät en Buster Jerk para sig med en The Pig. Vid monoton hemtagning svänger betet i vida, mjuka s-kurvor med skön Belly Flash – nästan lite vals över det. Vevjerkar du det får du en väldigt tight gång där betet vänder sidan till helt och hållet. Betet kan även vevas hem precis under ytan väldigt snabbt utan att gången förstörs. De andra två i båten tycker att jag ska byta bete så att dom också får vara med i leken. 😉

Det organiserade kaoset i en sportfiskares båt.

En egenskap jag uppskattar hos detta bete är hur lättkastat det är, när jag nu kastade i medvind desutom så var det inte mycket lina kvar på spolen efter varje kast. Det är just då det händer också, jag kastar ut betet som slår i vattnet över 60 meter bort (uppskattningsvis) och gott och väl 40 meter ut hugger det ordentligt. Jag sätter mothugget och sedan är det bara tungt med långa, tunga huvudskakningar. Grabbarna frågar om håven behövs och jag är inte helt säker, med så här mycket lina ute kan även en fisk på 60 cm kännas lite större. Men denna fisk känns helt klart stor så Fredrik ställer sig redo med håven och när vi väl ser fisken är det full beredskap. Hon är långt ifrån redo och gör flera rusningar där hon drar ut metervis med lina trots en relativt hårt ställd slirbroms. Till slut kommer hon inom räckhåll för håven och Fredrik säkrar henne. Glädjen av att troligtvis ha bättrat på mitt personbästa låter sig inte döljas, glädjen i båten är maxad. Fredrik krokar snabbt och smidigt av henne och hon får vila i håven medan vågsäck, våg och måttband läggs redo. Inte för att hon var särskilt trött men tiden ovanför vattnet bör ändå minimeras.

Där är hon, vilandes i väntan på att förevigas.


Jag känner direkt när jag lyfter henne att hon är ungefär lika tung som den fisk jag tog uppe i Norrland för två veckor sedan (inlägget är på gång) så jag kommer nu få ett hum om hur mycket även den fisken vägde, jag tror till och med att den fisken var tyngre än denna. Hon var hyffsat trind så vi tog midjemåttet på henne utöver längd och vikt. 

Skaplig rygg på denna dam.


Nu är ju frågan hur lång samt hur tung hon är. Skulle hon inte vara tyngre än mitt nuvarande personbästa så gör det mig inte så mycket så länge hon är längre, det är det som betyder något för mig. Det spekulerades om det låg en tia i håven och helt omöjligt är det ju inte men jag var lite skeptisk om fisken vägde fullt så mycket. Jag var inte ens säker på om den var längre än mitt nuvarande personbästa på 105 cm.

106 cm lång.


1 cm längre än mitt tidigare personbästa, inte mycket men det är längre. 😉 

45 cm i omkrets och 8,7 kg. En gädda i fin kondition är givetvis roligare att få än en lång slips.


Nytt personbästa, även om det nu inte är ett massivt lyft från min näst längsta fisk så är detta trots allt den längsta och jag kunde knappast vara gladare. I början av dagen, när både Fredrik och Filip fått up fisk i båten sa jag hur jag brukar låta de andra i båten få fisk först och så tar jag den största sen. Nu gjorde jag det igen och precis som sist jag fiskade med Fredrik i hans båt tog jag nu tillbaka båtrekordet. Skulle jag lyckas göra det tredje gången jag hänger med Fredrik ut får jag nog köpa en skraplott. Efter att ha släppt henne åter fiskade vi vidare på denna yta men fisket var lite trögare nu och vi körde vidare till en ny spot.

En av fiskarna jag krokade överraskade mig fullkomligt när jag kände ett pet, gjorde mothugg och sedan fick känna de rappaste huvudskakningarna jag någonsin upplevt. Samtidigt drog fisken ut metervis med lina och mina tankar for direkt till havsöring, allt stämmer in på det jag läst och hört om dessa fiskars huvudskakningar och rusningar och det tog en stund att få in fisken och se vad jag fått på kroken. Förvånad blev jag minsann när jag ser att det är en gädda och att gäddan sitter krokad med en krok precis genom skinnet mellan det bakre bukfensparet, det inringade området på bilden nedan. 

Inte konstigt att den bjöd på hårt, och annorlunda, motstånd. Bilden är inte på fisken i fråga.


Det blev en snabb och smidig avkrokning i vattnet och fisken simmade snabbt iväg. Kroken hade inte gått in i kroppen på fisken så att säga utan satt endast genom skinnet och ut igen så det såret läker snabbt skönt nog. Då denna var redigt felkrokad räknar jag inte denna fisk i min statistik. Likaså räknar jag inte Fredriks sista fisk för dagen som fångad då den smet iväg strax innan båten. Livet är hårt ibland, Fredrik. 😉 

Filip med en av dagens sista gäddor att besöka båten.


Fisket över lag denna dag var fenomenalt, antalet följare, pet och bommade hugg är nog runt 50 stycken utan tvekan, kanske fler än så. Antalet fisk upp om man inte räknar med felkrokade och fiskar tappade strax utanför båten (som inte riktigt räknas som att man hade kontroll över) så blev det 11 fiskar upp för Fredrik, 9 för mig och 7 för Filip. Totalt 27 fiskar. Ett resultat jag är nöjd med och fiskarna var alla pigga och i god kondition. Dagen sammanfattad så hade jag väldigt trevligt och jag trivdes i sällskapet. Ser definitivt fram mot fler fisketurer med er båda två! 

Fredrik stod för dagens minsta, en spigg.


Nu kan jag fortsätta jakten på min 110:a i fin kondition, ett mål som inte känns helt omöjligt att nå i år, allt handlar om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. 

Det var allt för denna gång.


Nu skall jag fortsätta mitt skrivande om Norrlandsresan.

Till nästa gång,
Skitfiske på er!
//Patte

 

Beviset på en lyckad satsning.

 
Sportfish Masters SM-kval i Mariefred ägde rum söndagen den sjuttonde maj, lite hedrande för den norska halvan av mig. Förra året deltog Linus och jag och vann i Mariefred med 438 cm (36 cm längre än tvåan) och Linus knep den längsta fisken på 105 cm. Vi har varit lite småkaxiga, med glimten i ögat, innan årets tävling och sagt att vi ska göra om samma bedrift även nu. Linus och jag drev en hel del med Erik och tog ut segern i förskott nästan två veckor innan tävlingsdagen.

Tävlingsdagen kom, Linus och Erik hämtade upp mig med båten och vi tog sjövägen till Mariefred. Väderprognosen hade jag följt varje dag i hopp om att den skulle ändras till det bättre men den var bestämd och sa regn hela dagen. Nu var ju vädret över förväntan med endast några droppar till och från. Detta kval var det dubbelt så många team som i höstas, arton stycken. Vi var taggade som bara den när vi gled in i hamnen och tog mätbrädan i väntan på kaptensmötet. Niclas gick igenom regler och eventuella frågor, som vanligt på ett väldigt bra och lättförstått sätt. Sedan bar det iväg, starten var rullande då det bara var att lunka iväg så fort man var redo och det gick ganska jämt och smidigt att starta så.

Vi hade sett ut några intressanta ställen inför fisket som var helt nya för oss och vi satte fart till första stoppet. Något som jag troligtvis aldrig kommer kunna bestämma mig för om jag gillar eller inte är att titta på live-rapporteringen, ibland leder det till jubel utan dess like och ibland slår det en i ansiktet som sidospegeln på en buss (ja, jag har faktiskt fått en sidospegel från en buss i ansiktet när den svängde in till hållplatsen, det gjorde ont). Denna tävling var det sidospegel att titta på rapporteringen… Första stoppen gav noll, knappt ett pet på grejerna. Efter kanske en timme hittade vi ett ställe som såg riktigt hett ut på sjökortet och ekolodet visade bra med fisk. Stora, tydliga ekon dök upp hela tiden under driften och Erik gjorde mothugg på en fin fisk som böjde spöt ordentligt, en fisk höjer sällan stämningen så mycket som under en tävling. Håvningen gick smidigt och vi hade en garanterat godkänd fisk att rapportera. 

87 cm och skapligt trind. Grym första fisk, Erik!


Med denna fisk inrapporterad sveptes en våg av nyfunnen energi in över båten och betena spenderade inte mycket mer tid ovanför ytan än i själva kasten. Erik hade nu även tävlingens längsta fisk, något som höll i sig någon timme. Fisket fortsatte trögt och det gick några förflyttningar innan det kom upp fisk i båten igen. Även denna fisk stod Erik för. 

71 cm. Hon såg lite tilltufsad ut, hård lek i år.


Med dessa två fiskar låg vi på tolfte plats. Nu följde timmar av hård verklighet. Knappt ett pet var vi än fiskade, vilka beten vi än använde eller vad det än var för färg på betena. En vanlig fiskedag är denna brist på kontakter en trög dag, lite trist helt enkelt. När dessa faktorer inträffar under en tävling däremot blir frustrationen och stämningen helt annorlunda, då pratar vi inte till det bättre. Man börjar inse att chansen att hamna i den kvalande halvan (plats 1-9) hamnar utom räckhåll och humöret börjar tryta mer och mer för varje minut som går. En egenskap jag värdesätter inom teamet är att trots en kämpig dag och låg stämning i båten hjälps vi ändå åt att boosta humöret och skratta med varandra (ibland åt varandra i all välmening). Vad gäller tävlingsfisket har jag definitivt hittat två grymma lagkamrater som jag kommer fortsätta tävla med.

Tiden gick och efter nära sex timmars fiske med endast två fiskar upp och några enstaka mindre kontakter kom vi överens om att fiska en spot vi har bra erfarenhet av och lägga den sista fisketiden här. Nu var ju även live-rapporteringen mörkad för oss tävlande och vi låg på sextonde plats, vi måste nå nionde för att kvala. Gasen i botten och raka spåret! Väl framme driftade vi av ytan och vi hade några mindre fiskar som visade intresse och fyra mindre fiskar kom upp i båten, bland annat Linus första och mina tre första. 

Tre av dagens fyra minsta fiskar, den minsta mätte bara 49 cm och fotades ej. Skulle vilja se Niclas min när han såg bilderna. 😉


Skall dock vara ärlig och erkänna att Linus trodde att bilden togs sekunden innan den egentligen togs så han gör sig inte till på sitt foto. Men ni måste hålla med om att det är en skön bild, haha. Vi driftade av hela ytan under en halvtimmes tid men kontakterna visade sig bara i den änden vi började vid så vi körde tillbaka dit och ankrade upp. 

Det som följde efter ankringen kommer vi att minnas länge och väl. Rent tidsmässigt återstod nu ungefär en timmes fiske innan vi var tvungna att köra tillbaka för inrapportering.

Vi börjar ha stötar och kontakter i var och vartannat kast, eller ja, jag hade det. Av allt vi kastade var det uteslutande Ett bete som fungerade överlägset mycket bättre, min lilla Chigurh Junior Jerk från Vero Lures. Fisk efter fisk visade sig efter mitt bete, följare och kontakter i var och vart annat kast. Det tog inte lång tid innan första större fisken högg betet. Två meter från båten dyker hon upp från ingenstans och inhalerar betet med hull och hår framför ögonen på Linus och mig. Mothugget sitter och vilda huvudskakningar följer. Tafsen får sig en rejäl omgång mot tänderna och ser ut att ha förlorat en fight mot ett gäng bågfilar. Linus håvar henne och på mätbrädan når hon.. 

..79 cm. Äntligen känner jag att jag bidrar i tävlingen.


Inte långt efter att hon fått friheten åter krokar Linus en fin fisk som höjer stämningen i båten ännu mer. 

85 cm. Nu börjar vi känna oss ganska säkra på att vi kan lyckas kvala.


Stämningen i båten börjar nu få sig ett rejält lyft och det blir inte sämre av att Erik står bredvid mig och vi ser en till fin fisk hugga efter min jerk i samma veva som jag tar upp det ur vattnet för att kasta ut på nytt. Jag har då redan haft tre stötar på betet under hemtagningen och skuttar jämfota i båten och skrattar frustrerande med Erik efter att ha missat denna fisk. Men fisken stack sig inte så jag kastar ut betet fem meter från båten och tre meter ut kommer hon tillbaka och hugger ordentligt. Erik är på god väg att trilla över relingen när han sträcker sig med håven efter henne. Ingen fisk får tappas nu.

80 cm. Jag ökar längden sakta men säkert.


Fisket var igång ordentligt nu för mig och Linus lyckades kroka ännu en fisk mellan alla mina kontakter. En av våra topp fem-gäddor som föll för Linus Lure Of Choice, McRubber. 

84 cm. Nu var vi helt hundra på att vi ligger i topp nio och kommer kvala.


Om vi inte lyckas kvala på dessa fiskar har de andra teamet verkligen fiskat bra. Men man vet ju inte, de andra teamen kanske har haft lika bra fiske som vi sista timmarna eller ännu bättre. Hur som så fortsatte fisket i samma takt för oss och jag har kontakt efter kontakt i nästan varje kast. Utöver en underbar gång och en härligt häng har detta bete en utmärkande egenskap, det är en liten kastkanon. Jag kastar ut betet någonstans över sextio meter och efter knappt tio meters hemtagning hugger det ordentligt och efter mothugget bryts vattenytan av en finare fisk. Att få fisk med mycket lina ute är bland de bästa huggen i mitt tycke men under tävling så är man alltid extra nojig över att tappa fisken under drillningen.

Fisken drar hårt och skakar tungt direkt efter hugget men följer sedan med in till båten ganska snällt. Nästan hela vägen in till båten i alla fall, några meter från båten dyker hon snabbt och tungt och jag får koncentrera mig för att hålla henne i schack. Då har vi ännu inte sett fisken. Efter diverse meningsskiljaktigheter mellan mig och gäddan kommer hon till slut upp och kan håvas. Glädjen i båten är nu obeskrivlig rent ut sagt. 

90 cm. Längsta fisken för team Pikestyrkan.


Med denna fisk rapporterad börjar vi vår färd tillbaka till gästhamnen i Mariefred. På vägen in får vi en väldigt orutinerad soppatorsk och det visar sig att slangen som ska skruvas fast på dunken ligger kvar hemma hos Linus. Lite lätt panik nu kan jag säga. Vi improviserar och skär av botten på en PET-flaska och använder som tratt. Vi fyller dock inte tillräckligt och motorn dör än en gång men nu satt rutinen och Linus tog bensindunken medan jag höll flaskan och vi fyllde på ordentligt med soppa så vi borde nå hamnen. Nu var det gasen i botten med råge som gällde. Stirrar blint på klockan medan vi närmar oss hamnen och tro det eller ej men soppan tog slut och motorn dog en tredje gång.

Skillnaden är att den nu dog två meter från kajen så vi gled lite halvsmidigt på plats ändå och kunde hämta rapportlapp och lämna över minneskortet med bilderna. Givetvis var det strul med bilderna eftersom att några bilder på måttbrädan hade jag roterat för att de var upp och ned, dessa sparades då i mobilens minne och inte på minneskortet men det var enkelt fixat. Dock tog det några minuter längre tid som alla fick vänta på vilket jag ber er andra tävlande om ursäkt för, i framtiden kommer det gå mycket smidigare.

Vi såg en glimt av den rapporterade gäddan på 109 cm liggandes på måttbrädan bland bilderna på datorn och vilken bjässe. Jag tvivlar inte en sekund på att den vägde drygt elva kilo, den var grov som en oxe och fick inte ens plats på måttbrädan utan att magen hamnade utanför. En sådan fisk i Mälaren ser man inte varje dag. Föga förvånande var det också tävlingens längsta fisk.

109 cm. Hatten av för Cristoffer Collander i team Gäddjollen! Bildkälla: Sportfish Masters


Något som gör det extra kul är att det är första gången grabbarna i team Gäddjollen tävlar, någonsin. Att då ta längsta fisken med en gädda av denna kaliber är något man minns. Stort grattis, Cristoffer! Även grattis till dina lagkamrater Micael Lundh och Joseph Mellergård som tillsammans med dig slutade på fjärde plats i er första tävling.

Alla går på tå inför slutresultatet och när stunden är kommen står Erik, Linus och jag och håller andan medan Niclas räknar upp de kvalande teamen, från nionde plats till första. Vi var väldigt säkra på att hamna i topp sex med våra fiskar och vi hade med lite snabb räkning fått våra fem längsta till någonstans runt 420 cm. Allt eftersom teamen ropades ut en efter en ökade pulsen och när fjärde plats hade ropats ut och vi inser att vi lyckats ta oss till topp tre tittar vi på varandra med ögon som tefat och viskar ”Är det möjligt..?” till varandra. Tredje plats ropas ut och inte säger Niclas vårt teamnamn nu heller. Tvåa, är det möjligt..!?

-På andra plats, med 422 centimeter.. Nu måste han ju säga vårt namn, 422 cm låter väldigt nära vad jag höftade att vi fick ihop. Hjärtat ligger i halsgropen, pulsen kan få en kolibris att kännas långsam och jag håller andan.
..team Osams!

NU tittar vi på varandra med obeskrivliga blickar och ansiktsuttryck och jag tvivlar nästan på att det är på riktigt. Men då hörs Niclas röst säga –På första plats, med 426 centimeter. Team Pikestyrkan! För andra gången i rad lyckades vi vinna kvalet i Mariefred, första gången för Erik som inte deltog i fjol. Glädjen är svår att beskriva.

På den sista timmens fiske klättrade vi från sextonde till första plats, till största del tack vare Ett specifikt bete, Chigurh Junior från Vero Lures. Under dessa sextio minuter hade vi mellan 20-30 kontakter utöver de fiskar som kom upp och av dessa hade jag 90 % av dom medan Linus hade några enstaka pet och Erik inte ett dyft på sina beten, stackarn. Jag gillade betet skarpt redan innan, nu älskar jag det! Gäddorna var trögflörtade och de visade bestämt att det inte duger att bjuda på vad som helst. 

Dagens bete.


Så här i skrivande stund, med facit i hand ångrar jag det ”sista stoppet” innan hemfärden, läs vidare så förstår ni varför.

I tävlingar är varje centimeter avgörande.

 
På vägen hem stannade vi till vid en vass för att ta några kast och varva ner efter prisutdelningen. Det var med en obekväm känsla i magen jag hängde på Chigurhen i beteslåset och kastade ut. Även här var det mitt bete som fick all uppmärksamhet från fiskarna och i ena kastet tog det tvärstopp vid hemtagningen. The stubbvass of all stubbvass satt jag i, vassen var nära två centimeter i diameter och jag kunde inte ens se lekandet till tafsen (som är över 60 cm lång) och jag hade inget annat val än att linda flätlinan runt armen och dra. Det jag var rädd för inträffade och linan gick av. Den besvikelsen… Första betet jag blir av med (bortsett från McRubbern som ligger med mitt spö och rulle på botten) och av alla beten var det just detta. Visst går det ju att beställa nya beten men inget kommer att vara som just det här exemplaret. Men nytt kommer det bli, var så säker! Kolla in Vero Lures på Instagram ni också!

Under hemresan kom det regn som enligt prognosen skulle ha fallit under hela dagen men det gjorde oss inte ett dyft, vi var höga på vinnarglädje. Vindrutan skyddar förvisso ganska mycket så vi blev inte särskilt blöta. Nu väntar en veckas fiske för mig norrut med Micke och Alban på hans camp, Lappland Pro Natur. Hoppas fisket kommit igång där uppe, verkar som att jag kommer fiska förleksgäddor igen. 🙂

Till nästa gång,
Skitfiske på er!
//Patte

Årets första tävling för team Pikestyrkan blev The Mighty Pike som ägde rum den andra maj i Norrtälje skärgård. Erik kom hem förra veckan från sin skidsemester så hela teamet var samlat och taggat till tusen. Efter knappt en timmes sömn tack vare min brors lite väl sociala katt som lägligt nog löper för tillfället ringde larmet vid halv fyra på morgonen. Det kunde varit värre för när jag stod och väntade på bussen vid halv fem så var det redan ljust ute och väderprognosen hade ändrats från regn hela dagen till några enstaka droppar på sin höjd så sömnbristen försvann ganska fort rent mentalt.

Snart slipper jag bära med mig flytoverallen som ligger i den camofärgade bagen.


Fördelen med nattbussen från brorsan är att den är relativt snabb in mot stan och åt det hållet är det sällan man råkar ut för den värsta fyllan och allt som hör till så det blev en lugn resa. Linus plockade upp mig på vägen med Erik och nu började det kännas nära. 

Förra båten såg man ju över, nu känns backspegel ganska meningslöst. 😉

 
Väl framme vid iläggningsrampen var det en kort kö så vi hann i lugn och ro fixa iordning båten och allt som skulle med innan det blev vår tur. Allt gick per automatik och jag fann mig för första gången i förarsätet på Linus båt för att köra in till bryggan. Lite skillnad mot Lindern kan jag ju säga att det är men Starwelden känns riktigt bra och lätt att manövrera så det gick galant att lägga till.

Vi anmälde vår närvaro, plockade mätbräda och mappen med resultatkort och annan info, bland annat utskrivna papperskartor med fredade vikar vilket är guld värt att ha. Kaptensmöte med information om vad som gäller och hur fångsterna ska dokumenteras och rapporteras hölls och sedan var det bara att glida ut i båten och invänta startsignalen. Medan vi väntade på signalen fixades det sista och för min del innebar det att rigga spöt. Klipper linan när jag fiskat i salt eller bräckt vatten för att smidigt kunna skölja hela rullen under kranen hemma så jag var ju tvungen att föra linan genom spöringarna och knyta på tafsen igen.

Signalen kom och motorerna vrålade i hela hamnen. Vi och en båt till drog ganska omgående ifrån resten av teamen men eftersom den andra båten verkade ha siktet inställt ännu längre ut än oss så drog Linus ner till marschhastighet och den andra båten gled sakta men säkert förbi och vidare.

Första stoppet resulterade inte i någon fisk så vi letade vidare. Vi kom in i en undangömd vik som såg riktigt het ut och efter en tids kastande hittade vi en yta som höll fisk när Erik brände två fiskar på kort tid och Linus en även han. Den andra fisken Erik brände var garanterat runt 90 cm då hon visade hela sidan innan hon försvann direkt efter hugget. Jag lyckades få upp fisk i båten några kast senare. Det ryckte och petade i betet så mothugget sattes och sedan följde väldigt konstiga vibrationer i spöt. Anledningen är ganska uppenbar med facit i hand. 

Jag är först att rapportera en abborre på HolmertzJerken i alla fall. 😉


Inte direkt den fisk jag hoppades på men jag vet i alla fall att det är en hane, nu har jag haft både gädd- och abborrsäd på händerna och i Linus båt, undrar vad det blir nästa gång? Vi fortsatte fiska av denna vik ett tag till utan vidare resultat och rörde oss vidare. Första godkända gäddan i båten kom till slut och högg på min jerk från Vero Lures, ett stenhårt hugg. En kul fotnot är att jag faktiskt fiskade jerkbaits mer än 90% av tävlingen, det är typ mer tid på en dag än hela förra året totalt, det ni. Nej, Micke, jag vägrar fortfarande köpa en styv jerkpinne att fiska med! 😉

Efter en kort men aggressiv kamp kunde Linus håva fisken som mätte 81 cm. Vägde henne inte men uppskattningsvis mellan 4,5-5 kg. 

En helt ok första fisk som Erik tog en riktigt bra bild på.


Fisket över lag denna dag var riktigt trögt för oss och det tog ett tag innan det släppte lite. I en större vik såg allt lovande ut fram till dess att Erik noterar att fiskmåsarna finner något intressant i utkanten av viken och jag ser vad som fångat deras intresse; en säl.. Dom finns i vår skärgård, det vet jag men ändå så förväntar man sig inte att få se dom här. Sälar ser man på Animal Planet och Skansen, inte i sina fiskevatten.. 😛

Vi bestämde oss för att glida in en bit till och testa ändå och jag höll ett vakande öga på sälen men den dök och syntes sedan inte till. Det fanns fisk i viken i alla fall, det kan jag intyga med foto. 

Min tredje art för dagen och PB på braxen, nu saknas bara gäddorna som äter dessa till frukost.


Det var dessvärre också det enda denna yta bjöd på, kanske simmade sälen sin väg för att den precis varit inne i viken och kalasat och därmed även drivit ut de gäddor den inte lyckades fånga. Linus och Erik lyckades till slut få en varsin godkänd fisk även de vilket kändes skönt, första målet i dessa tävlingar är ju att ”fiska fullt”, det vill säga fånga så pass många godkända fiskar som man får räkna ihop i tävlingen. I The Mighty Pike är det tre gäddor på minst 70 cm. 

Två glada lagkamrater med dagens tredje godkända fisk.


Bådas fiskar mätte in på 70 cm och vi hade nu fiskat ihop 221 cm vilket räckte till en femteplats av nästan trettio båtar. Trots trögt fiske så hade jag som vanligt en grym dag med två härliga vänner. 

Tävlingsledningen och prisbordet efter avslutad tävling.


Tycker The Mighty Pike var en trevlig tävling och helt klart något jag kan tänka mig ställa upp i nästa år igen. En sak jag personligen skulle ändra på är tillvägagångssättet man rapporterar in fångst på. Man fotar gäddan mot mätbrädan och skickar sedan bilden via MMS med info om längd och fångstman osv. Två av våra tre fångster nådde aldrig ledningen trots att dom skickades tre gånger. Nu var det inte svårare än att jag kunde visa upp bilderna vid inlämnandet av fångstkortet vid tävlingens slut för att bekräfta fångsterna men om fångsterna skall rapporteras in med bild så skulle jag personligen föredra att maila in bilden med info då mail enligt min erfarenhet fungerar betydligt stabilare än MMS, framför allt om flera skickar in samtidigt och meddelandena hamnar i kö till mottagaren.

 

Bortsett från det så tycker jag tävlingen genomfördes på ett bra sätt och stämningen var på topp hos samtliga, deltagare som tävlingsledning. Längsta gäddan för dagen var hela 115 cm lång, en mäktig fisk som verkade vara betydligt längre än alla andras att döma av minerna och ”wowandet” när längden presenterades. Gratulerar till en värdig längsta fisk! Efter att vinnarna utropats och priser delats ut passade vi på att köra till rampen för att slippa den värsta kön för att ta upp båten. Jag passade på att sova den största delen av resan i bilen för att minska risken att tokdäcka på tåget hem. 

Var tvungen att fylla på lite energi innan jag satte mig på tuben.


Väl hemma tog det inte lång tid efter att utrustningen var avsköljd och undanlagd innan jag somnade gott (i soffan som vanligt en stund innan jag masade min halvdöda kropp till sängen). Nu laddar vi upp batterierna inför SM-kvalet i Mariefred den 17:e maj. Ska vi lyckas med bedriften att vinna den även i år?

Till nästa gång,
Skitfiske på er!
//Patte

Micke tog med mig ut till en av sina nya bekantskaper för en dags fiske i skärgården. Vi mötte upp Stefan på hans tomt vid vilken hans båt låg och guppade vid bryggan strax före åtta och Stefan var i full färd med att plocka i ordning bland sina beten och annat som skulle med när vi rullade in med bilen. Mitt första intryck var mycket positivt, denne Stefan verkar vara en glad och trevlig person, att jag skulle åka hem med skrattverk i kinderna efter denna dag räknade jag dock inte med. 😉

Allt lastades ned i båten och vi gled iväg. Vi började i viken intill Stefans tomt men det var inte mycket liv här, inte ett pet. Så vi körde vidare till nästa spot. Båten skiljer sig lite från de flesta andra jag fiskat från, en Master 500 som är gjord för skärgården och ska kunna ta vågor upp mot två meter vad jag fått höra. Ingen båt gjord med Sportfiskare i åtanke utan mer en bruksbåt som tar sig fram överallt. Bortser man från att det inte finns kastdäck i den så är den som vilken båt som helst att fiska från, helt klart en båt som klarar ändamålet galant i mitt tycke och skär genom vågorna på ett helt annat sätt än tex AlumaCraft och Starweld.

Leken har kommit igång på allvar ute i skärgården nu och vi såg romsäckar i mängder bland stubbvassen var vi än åkte. Micke har nyligen fått klart en liten omgång av sina egna jerkar och hade med sig fyra stycken i olika färger, en till oss var. 

Stefans, Mickes och min. 🙂


Ni som läst bloggen sedan en tid tillbaka minns nog den förra jag fick av Micke och hur jag fullkomligen älskar det betet. Det betet är helt ärligt ett av mina absoluta favoritbeten och jag är fortfarande redigt sne för att jag blev av med det i en Professional Overrun. Betena kastas långt utav bara satan och har en underbar gång som går att variera på en mängd sätt. Vid långa jerkar drar betet ut till sidorna och ibland uppåt, likt en The Pig. Vid korta jerkar vänder den sig 90 grader åt båda hållen och vid vanlig hemtagning har den en bred och vaggande S-gång där det bjuds på duktigt med Belly Flash. Tror inget bete Micke gör kommer, i mina ögon, vara lika underbart som det första jag fick men så nära det går att komma. Kort sagt ett bete jag verkligen gillar! Den jag fick nu är dessutom en färg jag annars inte betalar för att få på ett bete för att jag inte tror särskilt mycket på den trots att rött och svart är en snygg färgkombination. Men denna betesmodell gillar jag så pass mycket att jag nu kommer fiska röd/svart ganska mycket. 

Vila i frid, min vän. Du är och förblir bland det bästa som hängt i mitt beteslås!


Det fanns ju ett fjärde bete också. En snäppet större modell i en riktigt het färg, lite FireTiger möter Mälaren. 

Denna färg tror jag stenhårt på!


Detta fjärde bete får den som först tar fisk på sin jerk, säger Micke. Jag lägger givetvis betet i fickan och säger att det ligger bra där. Men för att ge de andra en strimma hopp lägger jag tillbaka det i Mickes bag. Betet, eller HolmertzJerken som jag valt att kalla den till dess att Micke ger den ett namn, ska jag försöka filma gången på vid tillfälle så ni får se vad jag pratar om.

Den vänskapliga tävlingsandan sätter in direkt och alla tre börjar genast fiska med sin HolmertzJerk. Micke är dock den första att få hugg på sin, en liten snipa som släpper efter några sekunder. Micke låter inte dölja sin besvikelse utan gormar diverse ”vuxenklassade” ord och fraser. Stefan och jag kunde inte göra annat än att skratta och le eftersom det innebar att tävlingen fortfarande pågick och vi lät Micke höra det. Micke den stackarn var riktigt utsatt för skämt denna fisketur, Stefan och jag hade hur kul som helst och Micke skrattade ganska mycket han också. 😉

Sedan var det fortsatt trögt och vi började bli hungriga så vi hittade en bra plats att gå iland på och grilla. Platsen var perfekt, vindstilla och en liten ”strand” av småsten att ställa grillen på precis intill vattnet. Undviker gärna att grilla på berg- och klipphällar eftersom underlaget kan spricka. 

”We’re not alone on this island.”


Medan Micke och Stefan fixade med grillen gick jag bak i båten och fiskade lite. Dock så räknas inte fångsten i tävlingen eftersom det var lunch och jag bara passade på att fördriva tiden. Personligen tycker jag fisken jag fick borde räknas. 😉

Första fisken på betet betyder tydligen specifikt att en gädda måste hugga på det…


Några kast senare har jag dock ett pet på betet. Några meter ut ligger ett träd lutat över vattnet och bredvid lite vass och stubbvass. Utanför stubbvassen pausar jag betet och mitt i pausen känner jag ett pet i spöt samtidigt som jag ser något flytta betet en halvmeter åt sidan. En lite gädda tyckte förmodligen att jag störde och puttade bort mitt bete så jag lät den fisken vara (kanske var i full färd att få till det så att säga). Sedan var det dags att äta och ladda batterierna på nytt.

Mätta och belåtna gled vi vidare och det dröjde flera stopp innan vi hittade fisk igen. Jag hade en snipa som följde efter och nafsade på min Big McRubber tre gånger innan den högg den tvärs över men släppte och försvann. Förste att få fisk i båten var Micke, på en Storm R.I.P. Shad av mindre modell. Gäddan var en liten fisk på knappt två kilo som slapp fotosessionen. Nu har jag fått min första, nu kan jag lika gärna lägga ner för Patte kommer ändå ta dagens största som vanligt sen… säger Micke lite ironiskt när han släppt fisken åter. Strax därefter fick Stefan även han en mindre gädda (om än dock större än Mickes, viktigt att notera!) som föll för en Söderjiggen. Jag fiskar med en 3D Trout Rattle Shad (20,5 cm) och några kast efter Stefans fisk hugger det på samma ställe för mig men även denna släpper strax efter.

Inte förrän vid nästa stopp träffade vi på fisk igen. Jag fiskade med min HolmertzJerk och lät den sjunka så jag fiskade hem den på en knapp meters djup när det högg till ordentligt. Denna fisk högg inte för att betet kom rätt framför ögonen på den, den ville rent ut sagt ha betet. Efter en kort fight kom hon in till båten och jag kunde lyfta upp för avkrokning. 

Inget monster men utan tvekan dagens största. 😉


Eftersom jag dessutom fick fisken på detta bete vann jag ju det andra som vid testfisket har samma underbara gång även det. Som du sa, Micke, så tog jag dagens största. Men det är inte alls lika härligt som det faktum att jag tog den på betet du gjort. 🙂

Vi fiskade vidare en stund till men det var allt som skärgården bjöd på denna gång, gäddorna är ju mitt uppe i leken så de ska nu få leka av sig. Hoppas de hunnit klart och börjat äta upp sig och återfå energin till kommande helg för då är det tävling som gäller.

Stefan, Stefan, Stefan… Vad ska jag skriva om Stefan då..? Det är egentligen inte så mycket konstigheter att skriva om. Jag hade en väldigt trevlig och glädjande dag med er båda. Stefan är en väldigt öppen, social och glad person som bjuder på sig själv och levererar gott med humor i båten. Jag ser verkligen fram mot att få följa med dig ut fler gånger i framtiden! Tack för en riktigt trevlig dag!

Till nästa gång,
Skitfiske på er!
//Patte