I onsdags åkte Micke, min bror Vincent och jag ut på sjön i hopp om att locka fram fiskarna trots värmen. Vädret var inte till vår fördel med svag vind, molnfritt och gassande sol. Solkrämen var ett absolut måste! Vi var ute på sjön vid tio och började söka av områdena efter fisk. Det var väldigt snålt med ekon och fisket var riktigt trögt. Fram till lunch hade bara två små fiskar synat båten där den ena var täckt av löss/parasiter.
Karplöss i mängder.
Då karplöss sprids fort och dessutom är en parasit som skadar sitt värddjur så har iakttagelsen rapporterats till Sportfiskarna. Så ser ni dessa parasiter i större mängd så kan det vara smart att dokumentera det och rapportera det till Sportfiskarna så att åtgärder kan göras i tid om det behövs.
Solen var ovanligt stark och de delar av kroppen som utsattes brände riktigt ordentligt, vi fick massera in solskydd (spf 50) mer än en gång för att inte bli sönderbrända. Lunchen ordnade vi i skuggan av skogen och det var välbehövd ”svalka”.
”Svensk kebab” stod på menyn idag. Kocken verkar dock fått solsting.
Efter att ha svalkat oss så gott det går gav vi oss ut igen med förnyad energi. Vi fiskade av viken vi befann oss i lite snabbt först och Vince hade en fin gädda runt tre kilo efter sitt bete och därefter kom den efter mitt bete men den ville inte hugga utan gled vidare. Medan Micke sakta styr ut ur viken kastar jag ut mitt Ribatex-spinnerbait och strax efter att jag börjar veva hem det hugget det prdentligt. Trist nog missar jag att kroka den. Något senare högg det dock igen och denna fisk kom upp i båten. Fotades inte men visades upp för en familj som nyfiket paddlade förbi i en kanot. 🙂
Vi ankrade vid en ö och fiskade av den brant som finns där. Återigen får brorsan en följare, en gädda i trekilosklassen som vänder inne vid båten. Snacka om frustrerande att ha två fina följare som inte vill hugga…
Även jag får här en fin följare på min lilla Orka Shad. Årets utan tvekan största abborre glider strax bakom men vill inte hugga. Jag kastar ut några meter på nytt och precis inom synhåll ser jag abborren återigen vända bort och försvinna.
Efter en tids resultatlöst fiske ankrar vi upp och glider vidare. Nästa hugg är på mitt spinnerbait. Ingen stor fisk men likväl fisk. Tyvärr så klev fisken av precis under ytan och vi fick aldrig se den. Sen fortsätter fisket väldigt trögt och endast några få, små hugg är allt som bjuds.
Micke provade en ny solkräm dagen till ära och verkar ha fått en allergisk reaktion då han under förmiddagen blev väldigt snuvig och har behövt snyta sig med jämna mellanrum samtidigt som ögonen kliat. Nu börjar även huvudvärk hälsa på så vi driftar långsamt över sjön mot bryggan för att packa ihop och åka hem. Medan vi glider vertikalar Micke lite medan Vince och jag spinnfiskar. Jag dänger en McRubber i färgen Motoroil och i ett av kasten vevar jag långsamt hem betet strax ovanför botten när det hugger stenhårt och tungt.
Efter mothugget följer några tunga ryck i spöt, typiska gäddryck av lite grövre karaktär. Micke frågar om håven behövs men jag är inte säker då det känns som att det kan vara en gädda på såväl tre som fem kilo. Den gör några korta rusningar men följer till slut med upp till ytan och runt min McRubber sitter inte käkarna från en trekilosgädda. Inte en femkilos heller för den delen utan en gös. Ett garanterat nytt personbästa dessutom. Jag säger nu bestämt att håven behövs (ni vet: Håven, Håven, Håven…!) och brorsan släpper sitt spö och viker ut håven samt håvar fisken som om han visste exakt hur man gör. Inte illa för att vara första gången inte. 🙂
Ett personbästa jag inte förväntade mig att få idag.
Vad vi sedan märkte var att brorsans rulle nu började släppa ut lina. Vi hade alla glömt att hans drag fortfarande var i vattnet när han tog håven och nu satt fast i botten. Så vi körde till den plats där betet satt fast och släppte ankar medan vi fixade med gösen innan draget kunde räddas.
Att få en gös på McRubber hör nog till ett av de ögonblick jag minst förväntade mig att få uppleva.
69 cm och 3,1 kg.
På McRubber med hullingfria krokar!
Det var inget hugg av nyfikenhet inte, bakre stingern satt långt ner i gapet. Fisken fick friheten åter och vi påbörjade försöken att få upp draget som satt i botten. Vi blev tvungna att använda ”dragräddaren” men lekandet var för stort som den kom inte ner till betet och linan snodde sig så när jag drog gick linan av och betet ligger nu kvar där nere. Tråkigt nog var det mitt 35 gr Abu Atom som brorsan tog sina två gäddor på sist. Men det är inte ett dyrt drag i den bemärkelsen så det var en billig offergåva för att få gösen håvad.
Vi körde därefter till bryggan och packade ihop. Det gick lite snabbare när man är tre, framför allt när den tredje personen har lite större armar och orkar bära båda batterierna till elmotorn samtidigt (22 kg styck) efter en dag på sjön. Det blev ett lyckat avslut på denna tröga dag trots allt och vi fick alla tre bättra på solbrännan ganska duktigt. 🙂
Till nästa gång,
Skitfiske på er!
//Patte
Patte - En fiskares äventyr 