I söndags bjöd Micke och jag ner Tommy för en dag i Pulkan. Vi har pratat ett bra tag om att fiska ihop alla tre och nu blev det äntligen av. Vädret bådade gott då det sedan några dagar tillbaka skulle vara lätt molnighet under dagen och det var en del ljusa moln som skuggade till och från, perfekt. Micke kom och plockade upp mig vid åtta och strax efter att vi begav oss för att hämta båten hörde Tommy av sig och frågade om vi hade en tröja att låna ut för det var ganska så mulet på norra sidan stan där han befann sig för tillfället. Då vi redan var på väg skrev vi att det nog inte kommer behövas då det inte ska regna och dessutom är ganska varmt, något vi sedan fick äta upp.
Något som vi såg fram mot denna tur (utöver det mest uppenbara, Tommys sällskap) var att Tommy hade med sig sin lilla bensinmotor på 3,5 hästar som vi tänkte prova på Pulkan så vi tog bara med elmotorn och ett batteri som backup om bensinarn skulle strula. Tommy var först på plats och satt i sin bil och knöt tafsar när vi rullade upp bredvid. Ett kärt återseende minst sagt! Tommys bensinmotor vägde förvånansvärt lite och man kan utan minsta bekymmer bära den i en hand, vilket Tommy även gjorde när vi bar ner båten. Micke bar den där fram medan Tommy och jag bar den i ett varsitt handtag baktill. Båten var då fullastad bortsett från motorn och våra väskor som vi bar över axeln för att båten inte skulle bli för tung.
Båten lades i vid stranden och motorn monterades bak. Tommy och Micke gick sedan tillbaka till bilarna för att hämta Tommys beten medan jag paddlade båten till bryggan och började montera ekolod och göra det mesta iordning. Båten kan utan minsta problem paddlas med en åra så vi lämnade den andra i bilen. Vid lite hårdare sjögång kan det bli lite tufft med bara en åra kanske men med den milda bris som rådde nu var det busenkelt. Denna gång bytte jag plats med Micke och satt längst bak i båten och styrde medan Micke satt fram. Tommy fick mittentoften. Bensinarn tog oss ut på sjön med bravur och den fungerade alldeles perfekt på Pulkan. Nu överskred vi tre plus packning viktgränsen lite och hade mer vikt fram i båten än önskvärt så båten gick lite lågt framtill för att maxa motorn men bortsett från det fungerade det ju kanon. 🙂
Väl på plats vid första grynnan laddade vi våra spön och jag hängde på en McRubber i färgen Söder Skitmört som ser riktigt het ut och det tog inte långt tid innan första fisken visade sig. Jag kastade öven en bergskant in i en liten vik bakom ön vi fiskade runt och vevade betet ganska snabbt strax under ytan för att inte fastna i berget (hade ett päronbly på 20 gr hängande i beteslåset) och precis när betet skall passera kanten rusar en tvåkilosgädda fram och hugger det. Efter en kort fight skall jag ta upp henne men då hoppar hon och sliter sig. Trodde jag i alla fall. Det visade sig att stingerwiren glidit ut ur crimpsen. Jag såg att kroken satt i mungipan i underkäken så gäddan borde bli av med kroken på egen hand. Hoppas att ingen större gädda får tag i honom och försöker svälja med kroken hängandes kvar. Gjorde ju nya stingerriggar kvällen innan men glömde att dragtesta dom innan användning, en påminnelse jag inte kommer att glömma!
Bytte rigg och den jag hängde på nu gav inte vika en millimeter vid test innan riggning. Tur var ju det för inte långt senare vevade jag hem betet hyfsat snabbt 20-30 cm under ytan och några meter från båten kommer en grov gädda snett bakifrån och suger i sig hela gummit. Det följs av en redig fight där Tommy till slut lyckas håva henne. Hon undvek håven två gånger med bara någon cm till godo under fighten så Tommy verkade bestämd att det inte skulle bli en tredje gång. 😉
96 cm och 5,9 kg. En riktig fighter!
En grovryggad dam. Tommy duckade för att inte vara i vägen för fisken men Micke såg till att få med honom också. Du slipper inte undan, Tommy. 😉
Hon fick simma tillbaka och fisket fortsatte. Betet klarade sig hyfsat från allvarliga skador och behövde inte lagas riktigt än. Tur var ju det för efter kanske tio minuters fiske högg det igen, denna gång tre, fyra meter ut och dryga metern under ytan. Även detta en fisk omkring 95 cm som gav mig en fin fight. Tommy håvade även henne galant. Jag tog gälgrepp och höll upp huvudet för att kroka loss henne och med ena stingern hängandes fritt utanför gör hon en kraftansträngning och jag får hålla i ordentligt för att hon inte ska fastna i nätet och slita sönder mungipan där den andra stingern sitter. Detta resulterar i att den fria trekroken flyger in i min hand, precis där tummen möter handflatan och jag får hjärtat i halsgropen en halv sekund innan jag inser att det inte känns över huvud taget.
Det kändes inte för att krokspetsen missade min hud och satte sig löst i gällocket på fisken. Snacka om en lättnadens suck! Närmare än så här har jag inte varit att få en krok i handen förut, förhoppningsvis lyckas jag hålla mig borta från det helt.
Krokarna togs bort och återigen satte hon igång att försöka skaka sig fri och mitt grepp var nu inte helt hundra så hon lyckades komma loss och hoppade ur håven, stannade en sekund vid ytan men gled undan håven när Tommy och Micke försökte hindra henne från att smita undan fotosessionen. Känns nästan bortskämt att säga det men jag är ganska van vid fiskar mellan 80-99 cm nu så det kändes mest skönt att hon simmade tillbaka pigg och stark snarare än surt att ha tappat henne. En 95:a som inte blev fotad är ingen jätteförlust i fotoarkivet. Hade det varit i våras hade det känts riktigt tungt och trist att inte få henne på bild.
Men då hon var håvad så räknas det ändå som en landad fisk. Fisket fortsatte sedan lite småtrögt. Tommy och Micke hade ju fortfarande inte fått någon fisk vilket nu började kännas lite väl trist. Tommy som kört två timmar för att fiska med oss förtjänar att få fisk, inte minst för den guldklimp till människa som han är! Ödmjuk, hjälpsam och godhjärtad som få är ord som sammanfattar Tommy ganska bra. Alltid glad och humorn på rätta stället. Tror vi skrattade och log så gott som non-stop hela tiden när vi var ute. 🙂
Efter en tids nötande driftade vi vidare och strax efter att jag började veva hem betet i ett kast ut på frivattnet högg det men den släppte efter några sekunder. Vi körde vidare och gick sedan i land för att laga mat. Denna gång var det min tur att stå för maten och valet föll på hamburgare med bröd. Jag glömde dock hamburgerdressingen med bacon men det blev gott ändå.
Gott var det!
Fyra av sex hamburgare han tillagas innan det började regna. Det började som lätt sommarregn men det skulle visa sig att vi var ute när den värsta regnskuren på länge skulle titta förbi. Ett riktigt ”Jurassic Park-oväder” med öronbedövande åska och enorma blixtar. Micke och jag rusade till båten och täckte över våra väskor med regnskydd (IKEA-kasse för min del). Sedan stod vi alla tre under det paraply jag brukar ha liggandes i min väska för tillfälliga små skurar. Kan säga att paraplyt inte hjälpte så mycket…
Patte - En fiskares äventyr 