The Mighty Pike

Årets första tävling för team Pikestyrkan blev The Mighty Pike som ägde rum den andra maj i Norrtälje skärgård. Erik kom hem förra veckan från sin skidsemester så hela teamet var samlat och taggat till tusen. Efter knappt en timmes sömn tack vare min brors lite väl sociala katt som lägligt nog löper för tillfället ringde larmet vid halv fyra på morgonen. Det kunde varit värre för när jag stod och väntade på bussen vid halv fem så var det redan ljust ute och väderprognosen hade ändrats från regn hela dagen till några enstaka droppar på sin höjd så sömnbristen försvann ganska fort rent mentalt.

Snart slipper jag bära med mig flytoverallen som ligger i den camofärgade bagen.

Fördelen med nattbussen från brorsan är att den är relativt snabb in mot stan och åt det hållet är det sällan man råkar ut för den värsta fyllan och allt som hör till så det blev en lugn resa. Linus plockade upp mig på vägen med Erik och nu började det kännas nära. 

Förra båten såg man ju över, nu känns backspegel ganska meningslöst. 😉

 
Väl framme vid iläggningsrampen var det en kort kö så vi hann i lugn och ro fixa iordning båten och allt som skulle med innan det blev vår tur. Allt gick per automatik och jag fann mig för första gången i förarsätet på Linus båt för att köra in till bryggan. Lite skillnad mot Lindern kan jag ju säga att det är men Starwelden känns riktigt bra och lätt att manövrera så det gick galant att lägga till.

Vi anmälde vår närvaro, plockade mätbräda och mappen med resultatkort och annan info, bland annat utskrivna papperskartor med fredade vikar vilket är guld värt att ha. Kaptensmöte med information om vad som gäller och hur fångsterna ska dokumenteras och rapporteras hölls och sedan var det bara att glida ut i båten och invänta startsignalen. Medan vi väntade på signalen fixades det sista och för min del innebar det att rigga spöt. Klipper linan när jag fiskat i salt eller bräckt vatten för att smidigt kunna skölja hela rullen under kranen hemma så jag var ju tvungen att föra linan genom spöringarna och knyta på tafsen igen.

Signalen kom och motorerna vrålade i hela hamnen. Vi och en båt till drog ganska omgående ifrån resten av teamen men eftersom den andra båten verkade ha siktet inställt ännu längre ut än oss så drog Linus ner till marschhastighet och den andra båten gled sakta men säkert förbi och vidare.

Första stoppet resulterade inte i någon fisk så vi letade vidare. Vi kom in i en undangömd vik som såg riktigt het ut och efter en tids kastande hittade vi en yta som höll fisk när Erik brände två fiskar på kort tid och Linus en även han. Den andra fisken Erik brände var garanterat runt 90 cm då hon visade hela sidan innan hon försvann direkt efter hugget. Jag lyckades få upp fisk i båten några kast senare. Det ryckte och petade i betet så mothugget sattes och sedan följde väldigt konstiga vibrationer i spöt. Anledningen är ganska uppenbar med facit i hand. 

Jag är först att rapportera en abborre på HolmertzJerken i alla fall. 😉

Inte direkt den fisk jag hoppades på men jag vet i alla fall att det är en hane, nu har jag haft både gädd- och abborrsäd på händerna och i Linus båt, undrar vad det blir nästa gång? Vi fortsatte fiska av denna vik ett tag till utan vidare resultat och rörde oss vidare. Första godkända gäddan i båten kom till slut och högg på min jerk från Vero Lures, ett stenhårt hugg. En kul fotnot är att jag faktiskt fiskade jerkbaits mer än 90% av tävlingen, det är typ mer tid på en dag än hela förra året totalt, det ni. Nej, Micke, jag vägrar fortfarande köpa en styv jerkpinne att fiska med! 😉

Efter en kort men aggressiv kamp kunde Linus håva fisken som mätte 81 cm. Vägde henne inte men uppskattningsvis mellan 4,5-5 kg. 

En helt ok första fisk som Erik tog en riktigt bra bild på.

Fisket över lag denna dag var riktigt trögt för oss och det tog ett tag innan det släppte lite. I en större vik såg allt lovande ut fram till dess att Erik noterar att fiskmåsarna finner något intressant i utkanten av viken och jag ser vad som fångat deras intresse; en säl.. Dom finns i vår skärgård, det vet jag men ändå så förväntar man sig inte att få se dom här. Sälar ser man på Animal Planet och Skansen, inte i sina fiskevatten.. 😛

Vi bestämde oss för att glida in en bit till och testa ändå och jag höll ett vakande öga på sälen men den dök och syntes sedan inte till. Det fanns fisk i viken i alla fall, det kan jag intyga med foto. 

Min tredje art för dagen och PB på braxen, nu saknas bara gäddorna som äter dessa till frukost.

Det var dessvärre också det enda denna yta bjöd på, kanske simmade sälen sin väg för att den precis varit inne i viken och kalasat och därmed även drivit ut de gäddor den inte lyckades fånga. Linus och Erik lyckades till slut få en varsin godkänd fisk även de vilket kändes skönt, första målet i dessa tävlingar är ju att ”fiska fullt”, det vill säga fånga så pass många godkända fiskar som man får räkna ihop i tävlingen. I The Mighty Pike är det tre gäddor på minst 70 cm. 

Två glada lagkamrater med dagens tredje godkända fisk.

Bådas fiskar mätte in på 70 cm och vi hade nu fiskat ihop 221 cm vilket räckte till en femteplats av nästan trettio båtar. Trots trögt fiske så hade jag som vanligt en grym dag med två härliga vänner. 

Tävlingsledningen och prisbordet efter avslutad tävling.

Tycker The Mighty Pike var en trevlig tävling och helt klart något jag kan tänka mig ställa upp i nästa år igen. En sak jag personligen skulle ändra på är tillvägagångssättet man rapporterar in fångst på. Man fotar gäddan mot mätbrädan och skickar sedan bilden via MMS med info om längd och fångstman osv. Två av våra tre fångster nådde aldrig ledningen trots att dom skickades tre gånger. Nu var det inte svårare än att jag kunde visa upp bilderna vid inlämnandet av fångstkortet vid tävlingens slut för att bekräfta fångsterna men om fångsterna skall rapporteras in med bild så skulle jag personligen föredra att maila in bilden med info då mail enligt min erfarenhet fungerar betydligt stabilare än MMS, framför allt om flera skickar in samtidigt och meddelandena hamnar i kö till mottagaren.

 

Bortsett från det så tycker jag tävlingen genomfördes på ett bra sätt och stämningen var på topp hos samtliga, deltagare som tävlingsledning. Längsta gäddan för dagen var hela 115 cm lång, en mäktig fisk som verkade vara betydligt längre än alla andras att döma av minerna och ”wowandet” när längden presenterades. Gratulerar till en värdig längsta fisk! Efter att vinnarna utropats och priser delats ut passade vi på att köra till rampen för att slippa den värsta kön för att ta upp båten. Jag passade på att sova den största delen av resan i bilen för att minska risken att tokdäcka på tåget hem. 

Var tvungen att fylla på lite energi innan jag satte mig på tuben.

Väl hemma tog det inte lång tid efter att utrustningen var avsköljd och undanlagd innan jag somnade gott (i soffan som vanligt en stund innan jag masade min halvdöda kropp till sängen). Nu laddar vi upp batterierna inför SM-kvalet i Mariefred den 17:e maj. Ska vi lyckas med bedriften att vinna den även i år?

Till nästa gång,
Skitfiske på er!
//Patte

Back to work. Part 2.

I söndags var det sista fiskturen innan det var dags att återgå till jobbet och de gamla rutinerna igen. Denna gång åkte Micke och jag ut och på vägen plockade vi upp en ny bekantskap, Simon. Det är alltid lite ”nervöst/pirrigt” inför nya människor, man vet ju inte vad det är för en person. Men Simon visade sig vara ett säkert kort. Vi var väl på plats vid tiosnåret och det var inga 2 m/s vind inte, det var snudd på gränsen för vad som känns stabilt för Pulkan (yes, jag har på eget bevåg döpt Mickes båt till Pulkan). Men det stoppar inte oss utan vi gled bestämt över sjön mot den andra sidan där vi tänkte börja.

Precis som lördagen var det trögt och trots tydliga ekon på lodet ville det inte nappa förrän vi gled vidare in i en liten vik med näckrosor och Simon kastar ut en Buster Jerk längs bergskanten och krokar dagens första.

En pigg och välkommen gäst i båten. Simon också givetvis! 🙂

Kul att just Simon lyckades ta dagens första också! 🙂
Under första timmen dessutom, nu var det bara att köra på. Det tog dock ett bra tag innan nästa fisk kom upp i båten. Fram till dess lyckades vi med två saftiga bottennapp som var bra nära att kosta oss två beten. Dessutom hittade vi ett nät utlagt på allmänt vatten som helt saknade uppgifter som styrker personens rätt att lägga nät där (är dessutom nätfiskeförbud i sjön vad jag vet) så det tog vi rätt på och vi räddade två abborrar varav den ena vägde runt halvkilot, några braxen och en riktigt fet kräfta. Tyvärr var det en fisk som inte gick att rädda, förmodligen också den som lockat dit kräftan. Den första fisken som kom upp med nätet var en abborre som vägde någonstans mellan 7-9 hg. Den hade suttit några dagar för den var helt ljusgrå, stel som en planka och sjönk som en sten efter att jag skurit loss den.

De två blykakorna som höll nätet på plats tog jag tillvara på även de då det känns onödigt att slänga denna mängd som man kan vikta en mängd beten med eller smälta ner för att gjuta jiggskallar. Själva nätet samlades ihop, lades i en påse och slängdes i soporna.
Trist att se den fina abborren gå till spillo på detta sätt men det var åtminstone bara en fisk, kunde varit värre…
Vi gled till slut vidare och med den vind som rådde så gick det att spinnfiska riktigt långsamt medan vi driftade (det gick tom att trolla långsamt i denna blåst med motorn avstängd) och det gav utdelning. Mickes spö tjongade till och en hård fight följde på hans haspelspö. Till slut så kom fisken upp och inom räckhåll för mig och håven.

4,1 kg som utmanade Micke ordentligt.

Togs på en likadan Nils Master som blev söndertrasad för bara några fisketurer sedan och detta bete är verkligen inte gjort för gädda, det märks. Även detta bete är nu trasigt baktill, dock inte så farligt utan det går nog ännu att rädda med lite lack. Fisket fortsatte trögt och det vankades lunch som avnjöts i skydd från solen som brände på ganska duktigt genom molnen.

Pulkan väntar så snällt så på oss.

Efter lunchen fortsatte jakten på de gröna damerna men det fortsatte trögt och det enda som visade sig var en gädda som föll för Simons McRubber. Det var dock en tråkig fisk att se, en så kallad LipGrip-gädda med kluven underkäke. Två cm till vänster om mitten var käken av och den hade börjat läka snett inåt så att tänderna låg mot ”tungan” och fyllde inte längre någon funktion för fiskens jakt på föda. Den överlever ju men dess chanser har ju minskat ganska mycket. Tyvärr togs ingen bra bild på skadan då det finns tillräckligt många bilder på dessa gäddor att hitta online och vi ville bara släppa tillbaka den så snabbt som möjligt.

Skadan syns lite på bilden men jag la ingen fokus på den.

Det blev också sista fisken för dagen. Två upp för Simon och en för Micke, jag bommade. Men det var en trevlig dag och i mitt tycke så är du välkommen att hänga med ut på sjön i framtiden, Simon. Det var riktigt trevligt att ha dig med. 🙂

Till nästa gång,
Skitfiske på er!
//Patte

Påskens fiske. Del 1: försiktiga snipor.

Det blev en del fiske under påsken kan man säga. I onsdags åkte jag iväg själv några timmar men gäddan lekte för fulla muggar i vassen och det var trögt. En tappad fisk var allt som bjöds. Torsdagen blev det en kortare tur med Micke. Då blev det lite mer fisk även om de stora hölls sig borta.

Jag var på plats en timme innan Micke och nötte några spots medan jag tog mig till den plats vi skulle mötas på. En följare runt två kilo gled efter min BBZ-1 Jr. vilket verkar vara ett grymt bete för att locka fram fisken med för det ger rikligt med följare men desto färre hugg. 😛

Strax därefter dök Micke till slut upp. Jag hade bara kastat några korta kast intill vår första spot och Micke fick hugg på tredje kastet men ett purket mothugg gjorde att den hoppade av efter några sekunder. Då var det min tur några minuter senare att känna rycket i spöt.

Perfekt krokad i mungipan. 🙂

Vi förflyttade oss och efter några kast small det till igen. Det var riktigt försiktiga hugg idag och även denna satt i betets bakre krok.

Försiktigt hugg kan man säga.

Sen blev det inte mycket mer för oss och vi vände hemåt.
Fredagen spenderades med Niklas och vi började i en lite större vik i sjön och vandrade mot sjöns grundare del och kastade där det gick längs vägen. Vi hade följare båda två på några ställen men det dröjde till vi nådde till änden av sjön innan det small på för Niklas. Ingen jätte men dagens första. 🙂

Lockad till hugg av en Dexter Jerk i färgen Golden Carp.

Senare, fram mot eftermiddagen hade högg det på mitt bete men efter några sekunder hoppade han av. Vi nötte vidare och det högg till igen för mig, ganska ordentligt dessutom. Ingen monsterfisk men lite finare än snipa. Lyckan var dock inte långvarig då den hoppade av efter en kort drillning. Jag upptäckte då även varför jag tappat dessa två fiskar, slirbromsen var på tok för löst inställd så mina mothugg sattes inte över huvud taget…

Detta rättades till så nästa fisk som gapar för mycket inte går tappad. Niklas vände hemåt vid 16-tiden och jag körde vidare en lite stund till. Det resulterade i en liten en som föll för en Buster Jerk i färgen Skitmörten.

Räddad från bompass! 😉

Sen dröjde det till söndag innan det blev fiske igen, då med Linus i hans båt på Mälaren. Det och skärgårdsfisket i måndags kommer i nästa inlägg.

Till nästa gång,
Skitfiske på er!
//Patte