Fiske från land. Ensam i naturen.

I söndags tog jag mig iväg för att fiska från land på egen hand. Kom iväg ganska sent och det blev några timmar nere vid den sjö som blev starten på mitt gäddfiske. Det märks att det har gått ett år sedan jag använde cykeln för jag har fortfarande träningsvärk i låren och ömma skinkor. Efter 45 minuters cyklande var jag äntligen framme och efter att ha tacklat iordning spöt påbörjade jag vandringen till första stoppet, ungefär 20-30 minuters vandring. Stannade dock på vägen, knappt tio minuter från parkeringen och värmde upp kastarmen lite men ingen fisk var hemma. Framme vid första stoppet provade jag även att jigga lite efter abborre men det var inte mycket fisk här heller så jag vandrade vidare till nästa ställe som består av två spots som nästan alltid levererar. Klockan var nu 18:00 och solen går ner 20:32 så det blev inga långa stopp.

Första kastet landar förbi ett fallet träd och som alltid så låg det en liten gädda under trädet och lurade. Betet hann precis passera trädet när fisken högg. Den släppte dock direkt men kom tillbaka på en gång och högg, även då släppte den. Jag trodde inte att den skulle hugga en tredje gång men jag chansade ändå och kastar ännu längre bort och vevar sakta hem betet, för övrigt en McRubber i färgen Söder Skitmört, en dryg decimeter under ytan och på samma ställe hugger det igen och denna gång satt fisken. En liten en på knappt 1500 gram som krokades av i vattnet och fick simma tillbaka ofotad. Måste varit hungrig om den sticker sig de första två gångerna och sedan hugger en tredje.

Betet riggades om och kastades ut och vevades hem genom de yttersta näckrosorna på andra sidan och det högg igen. Denna gång en lite större fisk, inget monster men jag fick den inte serverad in till håven. Trodde den var större än den var innan jag såg den.
Varken mätte eller vägde den men med sin välfyllda mage uppskattade jag henne till 2,5 kg, kanske strax över det. 60 cm på ett ungefär.

Trind och grov för sin storlek.

Hon fick friheten åter efter en knepig avkrokning som inte var långt ifrån att behöva få krokarna klippta för att lyckas. Men gäddan klarade sig med gälarna i behåll och simmade pigg tillbaka ut bland näckrosorna. Tänkte lite ironiskt för mig själv medan jag riggade stingerkrokarna att det vore ju kul med triss i gäddor och kastar några meter mer till höger så att betet går i mitten av näckrosbädden. Jag behövde inte veva många decimeter innan det högg igen, även denna en kämpe. Efter att även krokat en del näckrosor på vägen kom han till slut in och kunde landas.

På väg in för lite tandvård.

Tyckte det såg ut att kunna bli en helt ok releasefilm på denne och provade, vattnet var klarare under ytan än det såg ut att vara.

Back to work. Part 1.

Semestern för i sommar är nu slut för min del och den avslutades på sjön i trevligt sällskap med spö i hand. Lördagen var först tänk att spenderas med Linus på Mälaren men lite annat dök upp för honom så det blev en specialare. Linus var tvunget att ordna med annat på dagen så han sa att jag kunde låna hans båt under dagen om jag ville. Då bjöd jag med mig Henrik ut på Mälaren (med Linus godkännande så klart, så ”douchig” är jag inte). 😉

Henrik och jag möttes upp på vägen och blev upplockade av Linus så vi var väl igång med beten i vattnet vid kvart i nio. Vår vanliga startspot var så igenvuxen med nate att det inte gick att fiska så vi rörde oss vidare ganska snabbt men det var trögt och det dröjde några stopp innan Linus sa att ”Nu är det dags att få fisk, tycker jag.” och innan han avslutade sista ordet i den meningen kom dagens första och klippte hans McRubber precis utanför båten. Efter en kort men intensiv drillning kunde Linus kroka av och släppa tillbaka första fisken för dagen, en liten en på två, kanske tre kilo. Ingen bild på den, tyvärr.

Taggade!

Strax därefter var det dags för Linus att bege sig hemåt och påbörja dagens sysslor så han körde till sin brygga och lämnade båten i mitt ansvar (vågat, va?). Innan Linus hoppade av så visade han två nya grynnor som han fiskat vid under veckan med gott resultat, framför allt den ena. Så Henrik och jag begav oss dit. Vi stannade på några ställen på vägen, både gamla som nya. Henrik tog sin första fisk vid en av vassarna.

Ingen storlek men kul med lite spöböj.

Det dröjde dock till vi kommit fram vid den grynna Linus haft bra fiske vid innan det hände grejer. Ankaret lades uppe på grynnan och vinden la båten mot utkanten av grynnan så vi fiskade av branterna. På ena sidan båten störtdök det från två till femtom meter och på andra gick det från en till tre meter och det var på den grundare kantsidan som Henrik till slut krokade sin andra för dagen. En riktig fighter som satte hans skills på prov. 🙂

Soft 4Play med Lip Skull är ett effektivt bete..

Buken på denna fisk var fylld till bredden så vikten fick sig en rejäl boost.

85 cm och 4,8 kg. En fet donna. 😉

Vattnet var ganska klart och sikten god i solen så jag provade att filma när hon simmade tillbaka. Sänk volymen för det är originalljudet i videon (inte skönt för öronen med ”undervattensljud” på hög volym).

Åter på Mälaren med Linus.

I lördags åkte jag ut på Mälaren med Linus igen efter två veckor. I vanlig anda var vi på plats vid halv åtta och det var riktigt trögt i början. Linus började fiska med Wingman, ett gummibete från Eastfield Lures med en riktigt inbjudande gång och det tog inte allt för lång tid innan dagens första gjorde sig till känna. Det varma vattnet får gäddorna att kännas dubbelt så stora som de är och de bjuder på härliga fighter.

En trea med Wingman säkert ankrad i mungipan.

Dagen fortsatte trögt trots bra förhållanden så som lagom vind, mulet och högtryck. Denna gång fiskade vi i blindo då Linus råkat ha sönder givarfästet till ekolodet. Men vi har båda ganska bra kännedom i detta vatten och kan bottenstruktur, växtlighet osv. så det var väl som att leta efter nycklarna i ett nedsläckt rum där månens ljus är det enda som hindrar det från att vara kolsvart…typ, ni förstår kanske vad jag menar..(?) man vet i vilket rum nycklarna ligger men ser inte exakt var.

Vi hade några kontakter samt mindre fiskar upp under de kommande timmarna. Linus är numer helt frälst i fisket med gummibeten, något som han inte trodde på i våras, och fiskar mestadels med det nu. 😉
Ett bete som får många lovord är nya McRubber, där har Claes gjort ett bra jobb! Jag kan inte annat än hålla med.
Jag fiskar dock med ett säkert kort för att få upp siffran lite, 3D Trout Rattle Shad och till slut följer en fisk betet från botten på tio meter djup och hugger betet en halvmeter under ytan.

Största för mig denna gång.

Sista stoppet innan hemgång levererade en bonusabborre som tog en 12 gr Atom fiskad precis under ytan.

Denne fick simma tillbaka.

Som sagt, en trög dag med totalt tio fiskar upp i båten varav en abborre. Ställningen slutade 5-4 till Linus och totalt så leder han nu med 14-4. Mina försök att locka fram storabborren börjar synas i gäddstatistiken nu så det kanske är dags att börja satsa ordentligt igen om inte Linus skall få ett för stort försprång…

Till nästa gång,
Skitfiske på er!
//Patte

En dag med Svartzonker. Det roligaste fisket man kan tänka sig.

Tisdagen den 27:e maj kommer jag att minnas för livet. Det var dagen med stort D. Under Karma13 hade Claes Claesson (Svartzonker, ni vet?) skänkt en dags fiske för två med honom och vinnande ur den auktionen gick Niklas. När jag fyllde år i mars överraskade Niklas mig ordentligt när han gav mig den andra platsen i present. Hallå! Kan man få en mer awesome present av en vän än det!?

Detta äventyr kantades av svårigheter innan det blev av. Till att börja med var det svårt att få ledigt från jobbet, först i måndags lyckades min lucka täckas upp. Väl hemma packades bagen och jag kom i säng på rekordtid, klockan 00:45. Klockan ringde 04:40 så några timmars sömn fick jag o alla fall. Tisdag morgon kom och allt gick bra till dess att jag satt på bussen inne i stan. I min SL-app hette hållplatsen en sak medan den heter något helt annat i verkligheten så jag missade mitt byte. Vid slutstationen frågade jag busschauffören som informerade mig om vilken hållplats jag skulle klivit av vid.

Kände hur min dag raserades en aning nu och ringer Niklas för att informera om det inträffade. Niklas i sin tur ringer sedan Claes för att meddela att jag troligtvis blir en och en halv timme senare än planerat. Under tiden satt jag kvar på bussen som skulle gå tillbaka tio minuter senare. Jag hade turen att hinna med en tidigare buss vid bytet än omplanerat och denna buss skulle vara framme en minut efter att den slutliga bussen skulle avgå. Strax därefter ringer Niklas och meddelar att Claes väntar på mig. Lättnaden (och tacksamheten) som la sig över mig var som en svalkande bris en stekhet sommardag.

När jag närmade mig frågade jag busschauffören om det var långt kvar och hon sa att det bara är hundra meter kvar samt frågade om jag skulle med en annan buss. När jag berättade vilken buss och när den skulle gå sa hon att hon anropar den bussen och ber den chauffören vänta kvar några minuter. Svaret hon fick var en glatt ”Jag väntar”. Kanske är för att jag är van vid SL i mina trakter, närmare stan, men jag var inte beredd på två så trevliga, lugna och glada busschaufförer som dessa två. Chansen att ni båda läser detta är liten men ni skall båda ha stort tack!

Vad vi inte tänkte på nu när jag trots allt han med bussen var att meddela Claes om detta så vi väntade i nästan en och en halv timme innan Claes kom. Vi kostade oss själva (och Claes) öven en timmes fiske.
Som tur var så skrattade Claes bara åt det faktum att vi stod i centrum och väntade och han satt hemma och rullade tummarna i väntan på varandra.
Käk till dagens lunch inhandlades och sen var vi äntligen på väg. Värt att notera är att Claes även köpte en hel klase bananer. Jag är inte vidskeplig av mig men nog såg jag ironin i det. Nu skall vi visa Robbo och Aremyr att man kan få fisk med banan i båten. 😉

Inte varje dag man sitter i Svartzonkers baksäte.

Färden gick vidare till en plats som haft bra fiske för Claes och hans vänner senaste veckan. Att lägga i båten har aldrig varit så taggande som nu. En kul detalj är det faktum att Claes inte kom med någon topputrustad Tracker utan med en båt som vem som helst, en Linder Sportsman 455 Catch, perfekt för dagens fiske. En båt man själv skulle kunna ha råd med om man skulle köpa båt.

Detta är Claes ‘Svartzonker’ Claessons båt och den skall jag fiska från! 😀

Lite packning blev det.

Med båten i spat och bilen parkerad gled vi ut till första platsen. Spöna tacklades och Niklas var förste man att kasta ut. Efter några kast högg det men han råkade bränna den. Jag hade då vevat in mitt första kast och kastade dagens andra kast åt samma håll som där Niklas hade kontakt. Hugget kom och jag krokade första för dagen. Ett riktigt aggressivt hugg.

Dagens första föll för BBZ-1 i färgen Hitch. Till vänster ligger de One-Of-McTail Claes målat och gett oss båda.

Vi fiskade vidare kring denna plats och hade en hel del kontakter och en del fiskar i båten, mestadels för Niklas som fiskade ifrån oss med sin McRubber. Claes fick även sin första för dagen något senare på samma spot.

Claes är inte bara en underhållare av rang, han kan fiska också. Leendena är slående lika. 😉

Att fiska med Claes är som att fiska med ren underhållning fysisk form. Han brister ut i sång, skojar och skämtar till det titt som tätt och håller stämningen på topp som ingen annan. Denna dag kändes som att den skulle bli en av de bästa även om det inte hade nappat. 🙂
Och vilken dag det blev! Antalet tappade och brända fiskar höll vi inte koll på men vi brände minst lika många fiskar som vi fick upp.

Efter en stund ger jag Storstjärten lite tid i vattnet. För er som inte vet vilket bete det är så är det den modell som gav Kent Sundin vinsten i New School-kategorin i Bait Bash under Sun City Predator Show i höstas. I ett av kasten ser jag betet glida från sida till sida och i en vid sväng kommer gäddan upp i rasande fart och tar betet med en väldig kraft. Efter några sekunder hoppar hon dock av och Claes konstaterar att det var en solklar femplussare, kanske en sexa, utan tvekan dagens största. Fördelen med denna typ av beten är även dess nackdel, de glider långt ut till sidorna vilket lockar bra med fisk men samtidigt så gör just detta att många fiskar missar sina hugg då betet glider iväg. Bara att nöta vidare, här finns det uppenbarligen gott om fisk. 🙂

Niklas (och jag) hade sitt livs fiske med hugg på hugg och det var han så väl värd! Underbar glädje i båten. 🙂

Till lunch fixade Claes grillad korv av olika slag som lades i tunnbröd med potatissallad. Snabbt, enkel och riktigt gott. Så pass att jag körde samma koncept de två nästkommande turerna med Micke och Linus.

De enkla metoderna är ofta de bästa och Claes kan det här med att äta gott utan att spilla massa tid från fisket.

Medan Claes fixade maten fiskade vi av den del av viken vi var i. Detta var tydligen den plats om någon där vi skulle göra mothugg om det högg för i denna vik går det stora gäddor. Niklas fick hugg på en McTail med paddel på och några meter från båten hoppade en abborre på fem, sex hekto av. Kul att se dessa randiga riddare ge sig på så pass stora beten.

Efter lunchen fiskade vi av andra halvan av viken och vi fick se varför de små gäddorna inte gör sig mödan att gå in här när Niklas krokar något som drar ganska duktigt. Upp kommer en braxen på nästan 40 cm, full av lekvårtor. Att svälja en sådan fisk kräver sin storlek och de mindre gäddor som vågar sig in här kommer nog inte ut igen om de stora ligger och lurar. De stora var dock inte hemma så vi åkte vidare.

Niklas fortsatte dagen med att dra ifrån såväl mig som Claes med sin McRubber, betet som han tog alla utom en fisk på. Det andra betet var ett tailbete från RoNo (om jag minns rätt) som han köpt från Ge Fan i Våra Vatten-sortimentet. Den fisken var också den sista som Niklas tog på sitt nya spö för i mothugget på denna trekilosbest gick nämligen spötoppen av. Av allt att döma så måste Niklas ha råkat få ett så kallat måndagsexemplar för så här ska ju inte ett spö gå av.

Även det bästa kan brista.

Med detta spö går det ju inte att fiska längre, så Claes räckte över sitt spö, det allra första spöt i hans 8,6″-serie. Kändes skönt att Claes fiskade det spöt med en högervevad rulle eftersom Niklas inte fiskar med vänstervevat. Claes körde vidare med sitt andra spö, en prototyp från Abu och de kunde båda två fortsätta fiska. 🙂

Nu drog även Claes ifrån mig och givetvis följer han upp med frågan:” Börjar det kännas förtvivlat, gubben? Känns det tungt?”
Haha, jag kunde mer än skratta när han sa det med en lite skämtsam, ”sorgsen” ton i rösten. ^^
Jag bytte då till BBZ-1 Jr. i färgen Blue Back Herring (of course) och strax därefter drog jag en liten en samt tappade några till. Då bytte jag till det bete jag fick i början av dagen, en One-Of-målad McTail av Claes. Då Niklas bjöd med mig lät jag honom välja vilken av de två färgerna han ville ha.

Var svårt att välja tyckte jag så det var smidigt att lägga beslutet i Niklas händer. Niklas valde den övre och den blå är nu i min ägo.

Det tog inte allt för många kast innan det högg ordentligt och vi konstaterade att jag återigen hade dagens största fisk på kroken. Efter en kortare fight med fina rusningar kunde Claes ta upp henne i ett gälgrepp. På tal om gälgrepp, Claes gör det som om det vore det enda han gjort i livet. Det går på en sekund och han lyckas varenda gång, snacka om att få det att se enkelt ut. En annan är ju inte riktigt lika säker och smidig när det kommer till detta moment. Efter vägning och mätning blev det lite bilder givetvis.

McTail där den ska sitta.

Claes krokar av henne med lätthet.

Snacka om att få en boost av självförtroende när det varit lite småtrögt en stund. 😀

Specifikationerna då? 104 cm lång och 6,5 kg. Claes tog några release-bilder som jag glömt be honom skicka men att se henne simma tillbaka kändes grymt. Dagens största återsläppt, nu kan jag fiska vidare med ett ännu bredare leende på läpparna. 😉

Vi fiskade vidare på samma spot en stund innan vi begav oss tillbaka till den plats vi startade på för att köra de sista timmarna där eftersom den platsen gett oss mest kontakter.

En del av min laguppställning för dagen. Bredvid BBZ-1:orna, i mitten, ser ni Storstjärten.

Niklas fiskade vidare med sin McRubber medan Claes bytte till en McGrubber (tror den heter så) och den gillade gäddorna. Dessvärre verkade de föredra tailen på betet för den sargade de och bet till slut av för honom. På med en ny och ut med det igen. Till slut kom det upp en fin fisk på den.

Detta bete lockade till många hugg under sin tid i vattnet.

Själv bytte jag till en gammal favorit, The Shad från Jackson i 20 cm-utförandet. Det under dagen satta målet på 20 fiskar upp i båten fanns nu inom räckvidd. Räkneverket visade 18 fiskar. Shallowskruv och halvsnabb hemtagning gav några hugg samt två fina fiskar in till båten, nummer 19 och 20.

En av de sista fiskarna för Claes denna dag.

Totalt lurade vi upp 22 gäddor i båten plus två ryggkrokade braxen. Fiskarna låg mellan tre och fem kilo så medelvikten var helt klart högre än vad Niklas och jag är vana vid. Claes beklagade det halvdana fisket medan vi funderade vad ett bra fiske för honom är. Vi var mer än nöjda, en kanondag trots 12 m/sek. vind, kallras och lågt vattenstånd. Claes bidrog till stor del att göra denna dag till en upplevelse vi båda kommer minnas för livet. Får ni någonsin chansen att fiska med Claes kommer ni inte bli besvikna. Det är svårt att skriva ner upplevelsen i text, skrivna ord kan inte göra upplevelsen rättvis.

Utöver de galet fina McTail vi fick fick vi även avslutningsvis några McRubber också som ännu inte finns på den svenska marknaden.

De två översta i bild är Big McRubber framtagna för den finska marknaden, av dessa två lät jag Niklas välja som valde den orangea. Kanske bara är jag men jag tänker Ålandsfärja när jag ser min lila. Den blåsilvriga är min gamla handgjutna McRubber och den gröna är den nya modellen, den som jag tog de flesta fiskar på. Unders är den nya, mindre modellen, just detta exemplar en liten egengjutning från Claes med Glow-in-the-dark-kropp.

Avslutningsvis ett stort tack till min vän Niklas för att jag fick följa med och till Claes för att du gjorde denna dag till en av de absolut bästa fiskedagarna i mitt liv.

Det är som sagt svårt, om inte omöjligt, att i skriven form återberätta känslan av denna dag men hoppas ni fick en liten inblick av den och att ni gillar det ni läst.

Med dessa tidsenliga och sexiga poser tackar jag för mig denna gång.

Till nästa gång,
Skitfiske på er!
//Patte

Söndagens fiske med Linus.

I söndags åkte jag och Linus ut på Mälaren igen för att pröva lyckan. Tanken var att även Micke skulle följa med ut men han fick förhinder och får följa med en annan gång. Vi började kasta vid halv åtta och efter en tids kastande hade vi en följare som dök upp och försvann lika fort när Linus slog betet i vattnet för att få bort lite nate.
Inte mycket liv utöver den fisken så vi gled vidare. Målet var den grynna jag tog mitt personbästa på. Vi stannade till på några platser på vägen och Linus tog två gäddor.

Linus sätter lite press på mig i vår tävling.

Till slut kom vi fram till grynnan och väl där såg vi att abborrarna var i farten och jagade uppe vid ytan.
Så jag la ner spinnspöt och tacklade haspelspöt med min gulsvarta Orka Shad. Det tog bara några kast innan jag hade fisk på, tyvärr klev den av efter några sekunder. Men strax därefter högg det igen och upp kom en pigg kämpe.

Abborrfisket har fått sitt grepp om mig igen, fasen vad kul det är. 🙂

Denna lades i håven över relingen ifall det blir fler abborrar av matstorlek. Den stora Savage Gear-håven ser enorm ut med en abborre simmandes i den. Några kast senare smäller det till igen och denna var helt klart större. Ingen kilosabborre men över mellan fyra och fem hekto utan tvekan.

Riktigt roligt på lätt utrustning.

Även denna abborre hamnade i håven. Nu fick Linus mersmak och bytte även han till abborrspöt. Nu kommer det ironiska under dagens fiske, när Linus kastade ut sin jigg var abborrarna som bortblåsta. Inte ett hugg för någon av oss därefter på denna plats. Vi gav det en ganska lång tids kastande innan vi till slut åkte vidare. Vi testade vassar, grundflak och branter. Branter vid grynnor var helt klart dagens melodi så vi la merparten av vår tid vid dessa. För er som ännu inte redan gör det så är det på tiden att köpa och använda markörer när ni hittar en plats ni vill drifta kring. Markören underlättar något otroligt mycket när det kommer till att orientera sig när man skall köra tillbaka och göra om driften.

Vid en av grynnorna la vi oss på utsidan av djupbranten och lät betena arbeta sig nedåt i ”nedförsbacken” och här var gäddorna många och pigga, riktigt pigga. Tror jag överskattade deras storlekar varenda gång det högg på grund av hur mycket de kämpade. Här jämnade jag ut poängen lite till fem mot fem. En av fiskarna var bra glupsk och i förhållande till sin storlek den helt klart tjockaste gädda jag fångat. Ur svaljet stack en stjärtfena ut från en annan gädda och i magen var det proppfullt, ändå skulle han ha min 3D Rattle Trout på 17 cm. ”Har mycket, vill ha mer”…

Första ”mätta” gäddan för min del.

På två av bilderna ser ni även hur den ena gälbågen är av och sticker ut. Ännu ett bevis på hur pass bra en gädda kan klara sig med en skadad gälbåge. 🙂
Dagen fortsatte med att Linus tog en gädda mer och jag lyckades kvittera men till slut fick jag se mig besegrad och dagen slutade med åtta gäddor för Linus och sju för mig. Då tog även Linus dagens största på 87 cm. Med mina två abborrar blev det 17 fiskar i båten, en helt ok dag då det var snålt med vind första halvan samt gassande sol.

Ställningen i tävlingen är nu 10-4 till Linus. Dags för mig att smörja kopplingen och få in nästa växel om han inte ska få ett för stort försprång. 😉

Till nästa gång,
Skitfiske på er!
//Patte